- Project Runeberg -  Marthas barn /
181

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





bevis från landets stormän, all hängifven vördnad från talrika
underlydande — allt detta var förbi; borta var hela denna
maktställning, som gör innehafvaren af ett adligt fideikommiss
till en liten furste. Åt allt måste han säga ett evigt »vale».

Men han greps äfven af en mera innerlig afskedssmärta.
Inom dessa murar, som han nu stod i begrepp att lämna, hade
hans husliga lycka en gång blomstrat. Hur ofta hade han
icke — bilden däraf framstod nu tydligt för hans inre öga
— under den stora linden där nere i parken sett den unga
moderns tjusande gestalt lutad öfver sonens vagga!

Denna besittning hade han visserligen icke själf afsagt
sig; den rofgiriga döden hade frånryckt honom densamma —
men det hade ju varit lätt för honom att grunda sig ett nytt
hem, att skaffa huset en ny härskarinna, fideikommisset en
ny arfvinge. Men denna möjlighet hade han nu beröfvat sig
genom sin afsägelse.

En tung suck banade sig väg ur hans bröst. Så tydligt
stakad, så verklig var den väg, han afsagt sig, och så osäkert,
så sväfvande var det mål, mot hvilket han sträfvade. Nej,
icke målet — det strålade honom klart till mötes som en
ledstjärna; det var vägen dit, som var så osäker.

Sakta lades en hand på hans skuldra. Han vände sig om.

»Du, mor?»

»Jag anade nog, att jag skulle finna dig här, min käre
Rudolf. Men måhända jag stör dig?»

»Ack, nej . . . Det gör mig så godt att ha dig, just dig
här hos mig. Du är den enda, som helt kan förstå mig —
äfven då jag känner mig modlös — förstå och uppmuntra mig.»

»Är du modlös, därför att de därnere icke förstå dig?
I fall de förstodo dig, vore det då öfver hufvud taget
nödvändigt att gå ut i världen såsom lärare och stridsman?»

»Ut, ut i mörkret, i kölden . . . För att bringa ljus i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free