- Project Runeberg -  Marthas barn /
182

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mörkret. . . Men kölden — ja, du har nog rätt — från
främlingarna, från massorna blåsa isiga vindar en till mötes.
Endast ett kan skänka kraft och värme ...»

»Och detta enda är?» frågade Rudolf, då Martha ej
fullbordade meningen.

»Ens hjärta måste vara fflldt af kärlek. . .»

»För dessa främlingar? För dessa kyliga massor?»

»Nej, för en nära stående människa, hvilkens kärlek är
lika varm som ens egen.»

»Det äger jag i dig, mor.»

»Så var icke min mening. Det måste vara denna andra,
denna ömma, glödande kärlek. Den skänker äfven kraft. . .
Den oändliga lycka, som denna känsla inger, den oändliga
saknad, som förlusten af densamma orsakar, måste mana oss
att våga allt för att kunna skaffa hatet ur världen. Tro mig,
Fredrik och jag kände en så häftig längtan att kunna få befria
våra medmänniskor från hatets gissel, endast därför att vår
kärlek var så innerlig. Du har förlorat hustru och barn;
du är så gränslöst ensam, min stackars Rudolf. . . Och till
och med inom äktenskapet stod du ensam ... Jag vet väl, att
Beatrix icke var en karaktär, som kunde tillfredsställa ditt inre.
Hur mycket önskar jag icke, att. . .»

»Nej», afbröt han, »jag vill icke gifta om mig. Jag vill
vara fri, fri från alla fjättrar ...»

»För att ge dig ut i stormen? Med hur mycket större
tillförsikt kan man icke göra så, när man vet, att man hvarje
ögonblick kan komma tillbaka till hamnen? Ja, huld och
skydd och pansar — allt detta är kärleken. Min största
rikedom är än i dag minnet af min döde make. Lifvet är ännu
skyldig dig en sådan skatt, Rudolf... Du skulle behöfva en
ledsagarinna, som kunde taga del i din sträfvan, som du kunde
skänka din innerligaste kärlek ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free