- Project Runeberg -  Marthas barn /
188

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grefvinnan Ranegg lät ej längre kvarhålla sig. Hon
lämnade salen; Martha ledsagade henne. Rudolf bjöd Cajetane
armen, och dessa båda följde nu på något afstånd de bägge
mödrarna. Vägen till borggården, där vagnen stod, förde genom
flera långa korridorer, nedför en trappa och genom ett långt
galleri; man hade god tid att språka.

»Hvad ämnade ni nyss säga, grefvinna Cajetane?» frågade
Rudolf. »’Ni är en’ — började ni och afbröt er. Hvad är jag?» ;

»En ovanlig människa.»

»Det var ett mycket mildt uttryck.»

»Ni tror väl icke, att jag skulle kunna tillåta mig att
fålla någon dom . . .?»

»Dock detta vore — från er synpunkt sedt — endast
alltför naturligt. Jag är en vansläktad person, då däremot ni
är ett praktexemplar, ett mönster för de traditioner, hvilka jag
öfvergifvit. Ni måste därför döma mig.»

»Jag gör icke så. Visserligen förstår jag er icke fullt,
men jag vet, jag känner inom mig, att ni har ett stort, ädelt
mål...»

»Och tror ni, att jag kommer att uppnå detsamma?»

»Det kan jag omöjligt veta. Jag äger ju ingen inblick
i alla dessa förhållanden — är fullkomligt okunnig. Ert beslut
har på mig gjort ett mäktigt intryck, men det oaktadt kan
jag icke, hur gärna jag än skulle vilja, i minnet återkalla edra
ord. Jag kommer icke nu ihåg hvad ni yttrat, men jag skulle
ge mycket för att ännu en gång kunna få höra eller läsa
det... Jag tror, det skulle kunna skänka mig många lärdomar,
något alldeles nytt...»

»Inger er icke detta nya en viss bäfvan, grefvinna
Cajetane?, Hela er uppfostran, hela er vackra, harmoniska tillvaro
hvilar på det gamla.»

Hon skakade på hufvudet, men blef svaret skyldig. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free