Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inre egendom, hvilken fyllde henne med stolthet, hvilken
förädlade hennes tillvaro, kände hon denna kärlek, kände hon,
att hon älskade en stor man, af hvilken äfven hon — redan
sedan långt tillbaka — varit älskad. När hon så tänkte på
honom, såg hon icke för sitt inre hans ansikte och hans
gestalt, utan endast den abstrakta bilden af hans storslagna
själ, af hans sköna, mäktiga konst. En sådan kärlek behöfde
hon väl icke kämpa emot? Hon kände ju, att den endast
kunde höja och förädla henne . . . Hon hade skaffat sig alla
hans arbeten och njöt af hvarje vacker vändning, liksom en
törstande af en saftig frukt. Välljudet i verserna, hvilka hon
läste högt för sig själf, och som hon snart kunde utantill,
söfde henne liksom musik; hvar ny vacker tanke stärkte hans
anspråk på hennes stolta kärlek. Icke endast i renhet — nej,
i storhet kunde man vandra genom lifvet!
Yttre omständigheter medverkade att hindra denna
him-melshögt spända, i ordets egentliga betydelse öfverspända
lidelse att slå om i en mera jordisk sådan. De träffades nästan
aldrig ensamma. Nödvändiga resor — Sylvia till sin svärmor,
som insjuknat, Hugo till olika tyska städer för att öfvervara
repetitioner af sina skådespel — och en mängd andra
tillfälligheter orsakade långa skilsmässor, och så kom det sig, att
romanen ännu efter så lång tid var oafgjord — att det
hvar-ken blifvit någon brytning eller något närmande.
Delnitzkys förhållande med den vackra sångerskan fortfor.
Det hade ölvergått till en lefhadsvana. Då han icke sökte
dölja denna sin förbindelse, vare sig för allmänheten, sina
släktingar eller sin hustru — han visste, att denna senare hade
reda på alltsammans — och då de flesta icke yttrade något
om saken, utan snarare tycktes anse det hela såsom något
själfklart, kände han det till slut, som lefde han i ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
