- Project Runeberg -  Marthas barn /
197

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vridbart litet läsbord stod bredvid chäslongen. Hon satte sig
och tog en bok i banden. Det var ett band dikter af Hugo
Bresser; hon fick genast upp den sida hon önskade. Afven
där fann hon en besvärjelseformel — en viss strof full af
välljud och entusiasm.

Men hon lade åter bort boken. Han fick icke finna
henne sysselsatt med denna läsning — det skulle sett
klumpigt, afsiktligt ut. Hon lät händerna sjunka och slöt ögonen.
Icke spela, icke läsa ville hon — endast så sitta där och
njuta af denna väntan, denna ljufva bäfvan, lyssna till sitt eget
hjärtas hastiga slag — hur ljuft var det icke!

An var halftimmen icke förbi — och åter ljöd en
ringning.

Sylvia sprang upp; hon kände hur hon bleknade.

Bresser trädde öfver tröskeln och bugade sig
vördnads-fullt; hon stod en stund orörlig på samma plats.

Hans ceremoniösa hälsning och den ton, med hvilken
han yttrade: »Nådigaste fru grefvinna», bragte henne till
besinning; hon var åter helt och hållet världsdam, hvilken
mottager en välkommen främmande gäst. Hon gick honom ett
par steg till mötes och räckte honom handen att kyssa.

»Så glad jag är att få återse er, herr Bresser. Kommer
ni nu att stanna en tid i Wien? Var så god och sitt! —»
Själf slog hon sig ned på sin vanliga plats vid läsbordet. —
»Ser ni», sade hon leende, »här har jag edra dikter — men
ni får icke tro, att jag lagt fram dem, därför att jag väntade
er. Jag...»

Rösten svek henne. Bresser tycktes icke förstå vare sig
hennes cirklade eller skämtsamma ton. Han teg och intog
icke heller den erbjudna platsen; hans ansikte uttryckte djup
rörelse; han riktade en öm, förebrående blick på henne.
Hon förstod, att han kände missräkning öfver hennes sätt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free