Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle herrn, som hade ett mycket martialiskt yttre,
antog nu en särdeles sträng min, i det han brummande yttrade:
»Ah — herr löjtnant Dotzky! Stig fram!»
Rudolf, som bugande blifvit stående på några stegs afstånd,
trädde närmare. Detta tilltal bådade icke godt. Utom tjänsten
duade de båda männen hvarandra. Detta ovänliga ni
till-kännagaf förmannen.
»Hör nu» — han tog med darrande händer från sitt
skrifbord två gula häften, hvilka Rudolf mer än väl kände
till — »har ni skrifvit denna smörja?»
»Ja, ers excellens. Jag har ju också signerat skrifterna.»
»Men, ni olycksaliga människa — vet ni då icke, hvad
följden nu måste bli?»
»Det kan jag ungefär föreställa mig. Jag måste lämna
armén.»
»Och en sådan vanära — tager ni emot så lugnt?»
»Jag har redan dyrt betalt rättigheten att få säga hvad
jag vill, i det jag afsagt mig fideikommisset. En afsägelse
mer eller mindre betyder då föga. Som en vanära anser jag
icke friheten. Man kommer att förklara mig förlustig en rang,
hvilken skulle tvingat mig tåla saker, som jag fördömer. Ert
handlingssätt är berättigadt, men det förödmjukar mig icke.
Om det varit mig möjligt att helt enkelt anmäla mitt utträde
ur reserven, hade jag gjort så, men då detta icke låter sig
göra, så ...»
»Men Dotzky, är du då alldeles galen?» af bröt
ministern och återtog det mera förtroliga »du». — »Ar historien
angående fideikommisset verkligen sann? Jag har icke velat
tro så.»
»Jo, jag vill vara fri.»
»Det är ju ingen på hela jorden. Alla äro bundna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
