Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Sylvias medgifvande återkom Bresser följande och
därpå följande dag.
Nästan aldrig träffade han Sylvia ensam, men om också
närvaron af ett dussin människor skilde dem åt, visste de bägge
älskande dock att genom underförstådda ord, stumma blickar
finna vägen till hvarandras hjärtan; de möttes i sina tankar
och önskningar. På tu man hand voro de snarare mer fjärran
från hvarandra; då grepos båda af en sällsam blyghet och
bäfvan. För att förjaga denna bäfvan språkade de med
konstlad köld om likgiltiga saker — liksom spökrädda barn börja
sjunga högt i mörkret.
Hugo visste sig vara älskad. Detta medvetande fyllde
honom med en så öfverväldigande lycka, att han icke ville
våga att alltför häftigt visa sina känslor och därigenom skrämma
den tillbedda kvinnan. Hans lidelse för Sylvia tog icke heller
— just nu — hela hans intresse i anspråk. Repetitionerna
af hans skådespel fortforo; han befann sig i ett tillstånd af
feberaktig spänning. Det öde, denna dikt, i hvilken han
nedlagt det bästa af sitt eget jag, skulle få, var af oändligt stor
vikt för honom. Dess framgång eller fiasko på en så
inflytelserik scen som Burgteaterns i Wien komme att inverka på
hela hans själffortroende, ty skulle detta arbete misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
