- Project Runeberg -  Marthas barn /
212

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade icke upphört att skälfva. Nu sjönk äfven hon ned i en
fåtölj, midt emot modern.

»Låt höra!» sade hon.

»Jag skulle först vilja veta, hvad som ägt rum mellan
dig och din man. Du har ju icke låtit något komma dig till
last. . . Hvarför är du så förvirrad?»

»Emedan jag är uppretad, mycket uppretad! Denna
människa, som sedan år och dag bedrager mig — nej, icke ens
bedrager, utan helt öppet bryter sin trohet — han vågar
före-skrifva mig lagar, att jag icke skall kompromettera mig och
honom. Hans heder är alltså beroende, icke af honom själf,
utan af mitt görande och låtande ...»

»Det är ju en gång så, kära barn. En makes laster ge
icke en hustru rättighet att sätta sitt eget rykte på spel. . .
Om man därute i världen skulle säga, att denne unge Bresser...»

»Därute i världen, i världen! . . . Det är väl icke det
högsta, denna värld, där ’man säger’ — denna enfaldiga,
orättvisa värld, som är så full af motsägelser och i hvars
fördomar äfven min eljest så fritt tänkande mor är fången . . ?»

»Men, Sylvia!»

»Ja, ja — militarismen, alltså det, hvarpå hela staten
hvilar, det som är våra furstars käraste egendom och
grundvalen för våra adliga familjers existens, detta skulle du så att
säga vilja blåsa bort. — Men den himmelsskriande orättvisa,
som råder i samhället med afseende å mannens och kvinnans
plikter, den märker du icke. Då bör man foga sig; då yttrar
du ’det är ju en gång så’ . . . En man — han må ha så många
kärleksförbindelser han vill — behöfver icke ens bevara
skenet. Men en hustru bör finna sig i allt, måste förkväfva sina
känslor och tankar, afsäga sig sin lycka — endast på det
denna präktiga ’värld’ icke må prata, en värld, som
dessutom icke iakttager sina egna lagar, utan dagligen i smyg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free