Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt tre håll brädväggar med järntaggar och murar med
glas-skärfvor och endast en sida fri, där en af ljus öfvergjuten stig
förde ut ur allt mörker och på denna stig, redo att följa
henne — Hugo Bresser. Så kände hon i detta ögonblick.
Om han öppnat sin famn — skulle hon sjunkit däri.
’Hon skulle icke hyst minsta betänkligheter, att detta icke skett
i »kyskhet».
Men han, cirklad som alltid, bugade sig och förde
aktningsfullt den darrande lilla handen till sina läppar. Han lade
märke till hennes blekhet och ovanliga min.
»Mår ni icke riktigt bra, fru grefvinna?»
»Jo, för all del. Var god och sitt!»
Han lydde. »Mig bedrager ni icke, grefvinna Sylvia. Ni
är icke vid ert vanliga lynne . . . Men jag har intet anspråk
på ert förtroende.»
Hon svarade icke. Efter en stund yttrade han sakta:
»Ni är icke lycklig ...»
Och hon ännu tystare: »Nej, nej, nej — lycklig är
jag icke.»
» Sylvia 1»
För första gången kallade han henne så. Hon bäfvade,
men klandrade honom icke. Hon endast höjde ögonen och
betraktade honom med en djup, gåtfull blick.
Han skälfde under denna blick; han kunde icke längre
tillbakahålla sin bekännelse:
»Ni vet väl? Icke sant? Ni vet, att. . .»
Sylvia kunde af hans ansiktsuttryck, af tonen i hans
stämma gissa sig till hvad nu komma skulle. Hon afbröt honom
med en afvärjande rörelse af handen.
»Jag vet, jag vet — men jag vill icke höra det. . .
Icke i dag.»
»Att ni endast vet det, är mig nog — i dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
