- Project Runeberg -  Marthas barn /
217

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag känner icke till det. . . Äfven jag har väl älskat, men så
lugnt, så innerligt, så — lagligt, endast den egne maken,
aldrig någon annan. Hvad vet väl jag om denna förbjudna
kärleks vilda, döfvande eld? Jag kan icke bedöma saken, får
alltså icke heller döma . . . Och då jag nyligen ville söka
predika förstånd för henne, misslyckades jag fullständigt. Hon
kom i uppror. Hon slungade mig i ansiktet, att äfven ju jag
var en upprorsmakerska, att hennes far varit en
samhällsom-störtare. Ernås då icke all frigörelse från fjättrar, nöd och
kval genom uppror? De första upprorsmakarna bli visserligen
ofta martyrer för sin djärfhet, men det är just de, hvilka åt
kommande generationer förvärfva en viss obestridlig frihet. Det
förefaller mig, som hade Sylvia för mig öppnat en förlåt,
bakom hvilken en hel liten värld hittills legat dold för mig,
en massa saker, åt hvilka jag egentligen aldrig ägnat en
tanke . . .

Nyligen hade jag en liten diskussion med min väninna
Ranegg. »Nåja du», sade hon, »du har en helt annan åsikt;
du är ju en modern kvinna.»

Store Gud, hur föga passar icke denna benämning in
på mig! Det känner jag nu fullt tydligt. Rokokomänniska
är jag visserligen icke, har äfven vuxit från en Metternichs
tidehvarf och gäller bland våra reaktionära kyrko- och
militärvänliga kretsar som den mest djärfva, nyhetsträngtande
upp-viglerska — men inför dessa riktigt moderna förhållanden
står jag undrande och spörjande. Estetiker, dekadansnatur
— öfvermänniska — »the new woman» . . . Jag märker väl,
att en fullständigt ny smakflora (inom hvilken äfven en särskild
typfauna väckes till lif) börjar gro kring mig — ny konst,
ny stil, nya begrepp — men att förstå detta och sätta mig in
däri, det vill icke lyckas. Åtminstone icke så hastigt. Jag
försöker det ju, ty min tro på utveckling skyddar mig från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free