Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handfull kom ville han utså, här och annorstädes, i dag och
alla dagar. Så småningom skulle väl dock på ett och annat
ställe denna tankesådd spira; enstaka själar skulle väl kunna
genomträngas af det, som fyllde hans eget inre. Han skulle få
efterföljare och medhjälpare, kanske också sådana, hvilka vida
öfverflyglade honom själf. Desto bättre! Den heliga eld,
som brann inom honom, innehöll icke en gnista åtrå efter
personligt bifall.
Ett auditorium, som applåderar och jublar mot talaren,
hade han för några veckor sedan sett i denna samma sal. En
antisemitisk demokrat hade med anledning af en katolsk
högtidsdag utslungat ett hätskt, med vanliga fraser kryddadt tal
mot »judliberaler och frimurare», mot »falsk utveckling och
vetenskapliga villfarelser». Och det hade varit en särdeles
förnäm publik, biskopar och ministrar, generaler och
aristokrater, damer ur de högre och högsta kretsarna och dessutom
en hel del individer af »småfolket», som städse skall hjälpas.
Men af ännu större jubel hade han hört denna sal genljuda,
när en skicklig fiolspelare stått på estraden eller en vacker
diva trakterat publiken med några skälmska visor. Nej, några
applåder eftersträfvade Rudolf sannerligen icke. Han uppträdde
hvarken som en diktare, hvilken söker folkgunst, eller som
vältalare; han hade icke att erbjuda någon retorisk virtuositet.
Han hade endast något, som han ville uttala.
Alla hade intagit sina platser; den utsatta timmen var
öfverskriden. Det var tid att börja.
Rudolf steg upp på estraden; sorlet från det i salen förda
samtalet förstummades; väntansfull tystnad inträdde.
»Jag har hjärtklappning», hviskade Martha till den
bred-vidsittande Kolnos.
Hon var icke den enda. I en af de sista bänkraderna
satt Cajetane Ranegg; hon hade lyckats lämna hemmet och
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
