- Project Runeberg -  Marthas barn /
238

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

offentliga lifvet lämnas de åt sitt värde, och i de politiska
institutionerna vrängas de rent ut till sin motsats.»

Något liknande en isig fläkt blåste talaren till mötes.
Hörde han ett sakta mummel, eller var det blott detta
hemlighetsfulla samband, som uppstår mellan talaren och den
lyssnande mängden? — Kort sagdt, han märkte plötsligt; att en
del af auditoriet, om den också icke högt yttrade det, dock i
sitt inre hyste klander och motsägelse.

Om han nu droge sig tillbaka, vore han förlorad. En
fientlig publik kan icke vinnas med lämpor, den måste
betvingas. Han trädde fram ett steg och ställde sig med
korslagda armar och tillbakakastadt hufvud.

»Och nu ett ord tilj de ’nöjda’ här i salen. De ord jag
nu talat ha icke varit er till lags. Mina anklagelser mot det
bestående ljuda nog i edra öron, som skulle jag söka uppegga
till revolution — och då kunde ju det rubbas, som utgör
villkoret för er förnöjsamhet: ställning, rikedom, karrier. . .
Fram därför med handbojor och munkafvel åt den upproriske
fridstöraren!

Mina bröder — alla äro vi ju bröder — ni glömma,
att ni ha gångna tiders fridstörare att tacka för allt, hvarpå er
nuvarande trygghet och frihet — så mycket eller, enligt min
uppfattning, så litet ni däraf äga — med ett ord, för det,
hvarpå hela er kultur hvilar. Hade gamla seder aldrig funnit
sina anklagare, nya aldrig sina försvarare, vore kanske i dag
hela denna publik församlad vid en ’auto da fé’ eller — för
att gå ännu längre tillbaka i tiden — i en mörk jordkula. . .
Det är blott en skenbar förlust, när en gammal kärblifven vana
lämnar plats åt en mera modern; så ha forna tiders riddare
nödgats uppge sina borgar, afstå från sina väpnare och
vatten-grafvar. Men hvilken af deras efterkommande lefver icke
nu säkrare och bättre i sin oförsvarade hydda? Hvem skaffar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free