- Project Runeberg -  Marthas barn /
247

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innehöllo beröm eller klander, gjorde honom ungefår detsamma;
det intresserade honom endast att se, ifall man i ett
sammandrag kunnat riktigt återge innehållet i hans tal, ifall, om också
icke publiken, dock de närvarande journalisterna kunnat rätt
förstå hans tankegång.

Så var icke händelsen. Enstaka ur sammanhanget
lösryckta fraser, stundom äfven alldeles vanställda citat och som
egen kommentar den under nedlåtande beröm dolda
antydningen, att man hade att göra med en välmenande, men med
lifvets verkliga förhållanden obekant idealist. I dylika fall har
ordet idealism en viss likhet med dårskap. Den allvarlige
praktikern bemöter sådant endast med ett medlidsamt leende.

Endast en enda tidning hade riktigt återgifvit hans tal
och framhållit de viktigaste synpunkterna samt förtjust tillagt:
»Habemus prophetam.»

Bredvid tidningarna låg äfven ett litet bref, skrifvet med
samma okända, förvända stil som förra gången. Det var
da-teradt föregående afton.

»Jag är öfverväldigad. Då ni besteg estraden, kände jag
det, som skulle salen snurrat rundt kring mig; ljusen dansade
— jag var försatt till en annan värld. Där stod en man,
som försakat sig själf och, fylld af hänförelse, insatt hela sin
personlighet för en ädel sak — mänsklighetens lycka. . .
Alltså, det finnes ännu storhet i världen; det finnes människor,
hvilka höja sig öfver massorna, öfver lifvets hvardaglighet
och hvilka äro i besittning af en sådan kraft och fängslande
förmåga. Rudolf Dotzky, jag tackar er, att ni för mig
uppenbarat, hvad som ger lifvet värde, hvad som adlar detsamma.
Jag tackar er, att ni är Rudolf Dotzky 1»

Rudolf hade nätt och jämt läst den anlända posten, då
hans mor inträdde. Han sprang upp och skyndade henne till
mötes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free