- Project Runeberg -  Marthas barn /
250

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

demaskera allt skändligt hyckleri, ett begär att få slunga
samhället i ansiktet, hvilken bottenlös enfald och ondska, som
döljer sig under det mest förnäma, lysande yttre. Man har
nog genom lagar sörjt för, att ingen får säga allt det han
tänker. Mångt och mycket kan vara aldrig så förkastligt, utan
att samhället öppet vågar uttala sitt förakt.

Rudolfs uppträdande som talare hade i Wien icke väckt
det uppseende, som hans vänner och han själf väntat. Ty,
oafsedt innehållet i hans tal, var det ju i alla fall att anse
som en sensationell händelse, att en man i hans ställning
uppträdde på detta sätt; man hade verkligen kunnat räkna
på, att det skulle framkalla åtminstone förvåning. Nittio
hundradelar af befolkningen hade helt enkelt icke lagt märke
till saken i fråga, och den bråkdel, som hört föredraget eller
läst därom, hade icke djupare berörts däraf. De, som närvarit
vid det samma, berättade väl för sina bekanta, att de bevistat
föredraget, men innehållet af detsamma kunde endast ett fåtal
omtala; de flesta nöjde sig med att afge ett summariskt
omdöme — merendels från sin egen klassynpunkt.

Af en händelse kom Rudolf i tillfälle att lyssna till ett
samtal angående hans föredrag. Det var i ett af konstnärer
och skriftställare mycket besökt kafé, beläget i hörnet af
»Kärnth-nerstrasse» och »Wallfischgasse». Han gick in för att läsa
några utländska tidningar och slog sig ned vid ett af fönstren.
Kring ett sidobord bakom honom sutto några unga författare
och samspråkade angående sina nyaste, ultramoderna arbeten.

Men efter en stund afstannade samtalet. Då lät en af
dem, en cirka nittonårig yngling, undfalla sig följande
anmärkning :

»Jag var i söndags i musikföreningens sal...»

»Ack, ja — den där Dotzky», inföll en annan. »Nå
hur var det?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free