- Project Runeberg -  Marthas barn /
253

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Är fru grefvinnan hemma?» frågade han portvakten.

»Jo, ers nåd», svarade mannen och ringde.

Där uppe släppte betjänten utan föregående anmälan in
honom i salongen. Grefvinnan Ranegg och hennes döttrar
Cajetane och Christine sutto i ett hörn af salongen kring ett
rundt bord, hvarpå brann en lampa med skärm och som var
täckt af böcker, arbetskorgar och skrifmaterial.

När Rudolf inträdde, höjde alla tre sina stämmor för
att hälsa på honom; det syntes honom, som hade han
bland utropen: »Ah, ni? — Ah, grefve Dotzkyl — Det

var roligt!» äfven hört ett sakta skri. Var då hans besök
verkligen en sådan öfverraskning ? Förr hade han ju varit en
ofta sedd gäst i detta hem; han kände så väl till detta trefliga
runda bord, kring hvilket de Raneggska damerna på aftnarna
brukade sitta, sysselsatta med läsning, handarbeten och
bref-skrifning. Hade han då sedan sitt ofFentliga uppträdande blifvit
en så främmande varelse, att hans åsyn väckte sådan förfäran,
som vore han från stenåldern?

Grefvinnan räckte honom emellertid med synbar glädje
handen.

»Slå er ned här bland oss, grefve Rudi! . . . Det är
verkligen snällt, att ni midt under edra nya, storartade — (hon
sökte efter ett lämpligt uttryck, men kunde icke finna något)
hm, saker icke glömmer bort de gamla vännerna.»

»Ack, mina storartade saker», svarade Rudolf leende och
satte sig, »komma väl att aflägsna många gamla vänner från
mig, icke mig från dem.»

Han betraktade Cajetane och blef förvånad att se henne
så blek, blek ända ut på läpparna.

»Jag var hindrad att i söndags åhöra er», yttrade
grefvinnan, »men Caji var där med Blaskowitz’; hon var
alldeles hänryckt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free