Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stillsamme uppbyggaren, som i stället för det förfallna vill
skaffa nytt material, och den våldsamme förstöraren 1 Det,
jag ville söka åstadkomma, vore en smula ljus, en smula
kärlek ...»
»Förlåt, käre Dotzky, men det är ju intet nytt. Ha vi
icke ljus nog i uppenbarelsen och kärlek nog i vår vackra
religion? Ack, om människorna endast vore verkligt fromma!
Men tyvärr äro de af naturen alltför litet så och vilseföras
än mer af alla dem, hvilka säga sig bringa så kallad
upplysning. »
»Ni menar sådana som jag?»
»Ack, låt oss icke gräla!» utropade Christine.
Cajetane suckade. Den vändning, samtalet tagit, var
henne synbarligen pinsam. Rudolf skyndade sig därför att byta
om ämne; han förfrågade sig angående sönerna Raneggs
befinnande.
»Åh, de må utmärkt... ha med ståtliga betyg gått
igenom krigsskolan ...» När grefvinnan väl kommit in på
detta ämne, fortsatte hon förnöjd sitt samtal. Från de
glädjande underrättelserna angående sina söners militära framgångar
öfvergick hon att tala om sin gifta dotters öde; äfven
härvidlag hade hon endast glädjande saker att meddela: tillökning
i familjen, ett arf, intressanta resor — kort sagdt en i idel
ljusa färger målad tafla ur lifvet.
Och i ett dylikt lif — denna tanke flög genom Rudolfs
inre — hade jag kunnat bevara min plats: bekymmerslöshet,
familjefröjder, njutningar . . . och i stället. . .
»Och hör ni», fortfor grefvinnan, »jag vill anförtro er
något. . . Inom få dagar kommer det ju dock att
offentliggöras ...»
»Men, mamma!» af bröt Christine.
»Det gör ingenting — under en vecka kan nog Rudi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
