- Project Runeberg -  Marthas barn /
256

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hålla saken tyst. Alltså: min Christine här är också lycklig
fästmö. Otto Weissenberg . . .»

»Äldste sonen till furst Franz Weissenberg? — Åh, jag
har den äran. Det är ju ett af landets mest lysande partier —
och dessutom en älskvärd, vacker människa. Jag gläder
mig hjärtligt.» Han skakade Christines hand. »Men nu är

det er tur, grefvinna Cajetane ...»

»Ack, det borde egentligen varit hennes tur först, men
hon är en kinkig flicka.»

Cajetane gjorde en rörelse af harm och reste sig.

Nu kommo andra gäster. De flesta voro personer, hvilka
Rudolf kände. I det allmänna samtal, som fördes, undvek
man hvarje häntydning på det föredrag, som ägt rum i
musikföreningens sal. Det var liksom en viss hänsyn. Man
erinrar ju icke gärna sina medmänniskor om deras »faux pas».
Så småningom återkom samtalet till jakter och
sällskaps-skvaller; man sökte helt nådigt draga in Rudolf, liksom
förutsatte man hos honom det mest lifliga intresse för dylika
salongsmässiga samtalsämnen. I sanning, de byggde honom
gyllene broar. Ville han endast ångra sitt »steg från
allfar-vägen» och åter bli förnuftig, skulle de nog åter behandla
honom som fullt normal.

Cajetane hade gått till andra ändan af salongen, där pianot
stod. Hon låtsades ordna noterna.

Rudolf gick bort till henne. Han kunde icke längre
uthärda bland de andra; han hade fattat ett hastigt beslut; Detta
slags sällskap skulle han icke vidare besöka, icke vidare där
uppträda som kamrat och jämlike. Skulle han upptaga striden?
Ja visst — mot alla och öfverallt — men utbyta höfliga
fraser, beskedligt konversera, som hade ingenting händt, som
hade han icke på allvar ryckt sig lös från här gällande
åskådningar — ännu låta sig med ett visst öfverseende beskyddas?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free