Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, aldrig mera. Detta skulle vara hans sista besök hos
Raneggs och i dylika familjer.
Men det var något, som drog honom till Cajetane. Han
måste ännu en gång trycka hennes hand. Han gick bort till henne.
»Hvad söker ni i noterna?»
Hon hade icke sett honom komma. Nu vände hon sig
hastigt om; hennes gestalt skakades som af en rysning eller
en elektrisk stöt.
»Skrämde jag er?»
»Nej, jag ... jag ... O, grefve Rudolf» ...
»Hvad då, Cajetane? Hur är det med er? Jag önskade
blott säga er farväl — jag ämnar gå min väg.»
»Det förvånar mig icke.»
»Hvad menar ni?»
»Jag menar, att ni omöjligt kan trifvas därborta.» Och
med en böjning af hufvudet häntydde hon åt det håll, där de
öfriga sutto.
»Ni har rätt — jag trifs icke därborta. Och dock borde
jag ju vara van vid denna miljö, till hvilken jag hör genom
min börd.»
»Men ni har blifvit pånyttfödd — ni har valt er ett
nytt rike, och det är icke af denna världen.» Och såsom
nyss nickade hon dit bort.
»Ni är en märkvärdig flicka, Cajetane. Skulle måhända
äfven ni höra till en annan värld?»
»Nej, icke ännu, men jag längtar dithän.»
»Sedan när?»
»Allt — alltsedan — er afskedsfest på Brunnhof —
och sedan jag hört och läst edra föredrag och skrifter.»
»Har ni läst mina broschyrer? Då skulle jag vilja. . .»
Samtalet afbröts därigenom, att Christine kom fram till
dem. Rudolf tog nu farväl af värdinnan och de andra och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
