Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bibehållit sin ställning, grundat sig ett nytt hem och
inskränkt sig till endast en gren af kulturarbetet: krigets
bekämpande, liksom samma kamp — hvilket mitt protokoll
utvisar — förts af en abbé de Saint Pierre, Leibnitz, Kant och
— Tilling samt ännu föres af en Frédéric Passy, en Egidy.
Han skulle ställt sig i dessa mäns led, tillfört kongresserna
kraften af sin personlighet, med sina pekuniära tillgångar
under-stödt propagandan och i höga politiska, maktägande kretsar,
dit redan hans ställning — den han dock tyvärr nu uppgifvit
— berättigat honom tillträde, sökt värfva proselyter. Detta hade
jag hoppats af honom. Men han har sväfvat långt öfver målet,
alltför långt, nästan in i det oändliga. Det är ju sant, att alla
onda ting stå i ett visst samband till hvarandra, och en
begåf-vad man torde nog kunna öfverskåda det hela, men positivt
medverka, föra en sak framåt, det kan den enskilde endast
inom ett begränsadt område. Så synes det åtminstone mig.
Därför är ju hans arbete, hans sträfvan icke förgäfves. Han
kan bidraga till att sprida kännedom om, hur framtidens
tempel bör byggas, och därigenom sporra samhället att gripa sig
verket an. Men han kan aldrig få erfara den skaparglädje, som
väckes i ens inre hvar gång en verklig liten byggnadssten
infogas i nyssnämnda tempelbyggnad . . .
Mina tankar vandra åter tillbaka till min stackars Sylvia.
Man må taga aldrig så stor del i det offentliga lifvets
händelser, i kulturens — än framåt- än tillbakagående —
växlingar, ens egna intressen träda dock städse i förgrunden; ens
närmastes sorg och glädje, lycka och olycka bestämmer dock
i mångt och mycket ens tankar och handlingar. Ack, om
jag blott visste, hvad jag skulle göra för att kunna hjälpa
Sylvia! Tala med Delnitzky? Mitt sista uppträde med honom
har visserligen rest en mur mellan oss . . . Men om jag dock
skulle söka förmå honom att återge Sylvia hennes frihet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
