Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan, en af de mest förbittrade, inföll nu:
»Jag skulle gärna vilja vara med, när en jude låter döpa
sig; jag skulle då göra som den helige Johannes — doppa
ned honom helt och hållet — men sedan hålla hans hufvud
under vattnet, till dess han supit ur det.» Detta vackra skämt
väckte stormande skrattsalfvor.
Rudolf hade närmat sig detta sällskap i afsikt att med
några från hjärtat gående ord söka klargöra en
folkrepresentants plikter och syften, söka visa, att man aldrig kan vinna
något genom hat och förföljelse; han hade velat vädja till
deras hjärta och förstånd och visa, hur dessa båda, ställda i
det allmännas tjänst, moraliskt och materiellt kunna höja
samhället. Men efter det han nu hört insåg han, att ett sådant
språk här skulle vara lika obegripligt som ett grekiskt ode
för ett band irokeser. Han afstod från hvarje vidare försök
att med de närvarande diskutera detta ämne. Han sökte
endast efter ett lämpligt ord att kunna ge luft åt sin ovilja
öfver det barbari, han här iakttagit — men han fann icke
detta ord.
»Nå, är herrn bet nu? Inser han nu, att man icke kan
komma nå’n hvart med så styfva partigängare som vi — att
vi städse ska’ stå på vårt kristna folks bästa mot alla judar
och judliberaler, liksom mot alla frimurare och socialister? Våra
gamla Wienare ha ett fromt sinne och ett hjärta, troget som
guld; de ska’ minsann inte bli skinnade af dessa utbördingar
och deras legodrängar. Nå, har herrn inte mer att säga?»
»Jo, att jag lika djupt beklagar som — föraktar er.»
Han vände sig om för att gå. Men då bröt stormen lös.
Alla sprungo upp från sina stolar, och alla möjliga skymford
haglade kring öronen på honom; särskildt hördes ofta ropet:
»Jude, jude!» Detta ord är bland dylika kretsar liktydigt med
den gröfsta förolämpning. En af sällskapet kastade sitt ölkrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
