- Project Runeberg -  Marthas barn /
280

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dylikt, först för alla tanter och släktingar helt höfligt vill
tillkännage: »Mitt ärade herrskap, jag älskar Hugo Bresser. Jag

vill bli hans.»

Hvem har väl med den saken att göra? Det är vår värld,
en stor, ljus, fröjdefull värld, hvilken förvandlar allt annat till
intet, till mörker ... Du är för stolt att ljuga? Framför allt
borde vi två vara för stolta att för en kall, likgiltig allmänhet
blotta vår lycka — en lycka, desto ljufvare, ju mer hemlig
den är. Dock icke som skulle vi ängsligt söka dölja den;
nej, sorglöst vilja vi njuta den, som funnes i världen ingen
annan än vi två. Kärleken äger en så sällsam förmåga att
isolera. Hon omger de saliga två med en ogenomskinlig slöja
— väfd af lågor. Sådan är den äkta kärlekens underbara eld.

Jag känner mig fylld af ett visst högmod. . . . Det synes
mig, som bure jorden ingen med mig jämbördig. Alla
konungars konung är jag, ty du vill bli min . . .; ingen är värdig
lösa min skorem. Men inför dig ligger jag i stoftet —
härskarinna.

Dock — icke så. Din slaf vill jag icke vara, utan din
beskyddare — barn! Du vet icke hvilken varm, ljuf ömhet
väntar dig. Du skall hvila vid mitt bröst; i mina armar skall
du finna säkerhet och skygd. Du har ju genomgått så stora
sorger, stunder af sådan bitterhet, leda och oro. Tröst, hvila
och lugn behöfver du. Var icke rädd, att din älskade skall
rycka dig in i en ständig lidelses hvirfvelvind — jag vill skänka
dig ro. Minuter af den mest glödande hänförelse — men
äfven stunder af sansad fröjd, stunder, då förnuftet får råda —
eller oförnuftet; vi äro tillräckligt kloka, när vi äro skilda, för
att samman få vara barnsliga. Ja, glada vilja vi vara —
skämta och le. Skämtet är glädjedrottningens page — och
bon själf är lyckokungens gemål,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free