- Project Runeberg -  Marthas barn /
289

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ledande männen och tillhörde beträffande alla sina åsikter och
böjelser det härskande partiet. Dessutom var han den mest
intime vän till den statsman, hvilken då ägde största
inflytandet; denne var känd för sina uppriktigt kyrkliga tänkesätt,
sin stora allmänbildning och sin rena karaktär samt åtnjöt
allmän aktning, äfven af sina motståndare.

Det var ett synnerligen trefligt ungkarlshem, i hvilket
herr von Wegemann residerade. Allt, som omgaf honom,
var gediget och bekvämt. Några större vackra kvinnoporträtt
på väggarna gåfvo stöd åt antagandet, att ministern förstod
att pigga upp det sorgfria, angenäma nuet med ännu
angenämare minnen från det förflutna.

Rudolf kände en viss svag afund, en känsla, som under
sista tiden ofta bemäktigat sig honom, då han sett en
människa, hvilken stått i fullkomlig öfverensstämmelse med sig
själf, sin tillvaro, sin omgifning och sin tid; hvars hela själslif
— tankar, kunskaper, känslor — var sammanfördt i ett slags
system, hvilket allt var så lugnt och trefligt ordnadt, att han
därjämte mycket väl kunde systematiskt sköta äfven sina små
materiella nöjen och angelägenheter, ha ett ordnadt hushåll,
förvalta sin solida förmögenhet, vara genomträngd af sin egen
pondus, kort sagdt, inom egoismens begränsade sfär känna sig
som fisken i vattnet — då däremot människor, hvilka liksom
han åtrå andra förhållanden, människor, hvilka inom sig bära
längtan till framtiden, då däremot sådana känna sig så
hemlösa, så lösryckta från det omgifvande nuets små intressen.

När de båda herrarne efter slutad frukost slagit sig ned i
rökrummet, dit man burit kaffe och likörer, började Rudolf:

»Och nu till det egentliga ändamålet med mitt besök.
Att jag tager afsked, emedan jag i afton ämnar lämna Wien
på en längre tid, det har jag redan sagt; nu vill jag för er
omtala den orsak, som drifver mig bort. Jag har nyligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free