Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom, Sylvia! Nu skola vi gå.»
Den unga frun steg äfven upp.
»Om han skulle bli sämre, låter ni ju hämta oss?» sade
hon till doktorn.
Men då de båda damerna nästan nått dörren, kom Bresser
efter dem och yttrade betydelsefullt:
»Gå icke!»
Sylvia bäfvade. Med en förskräckt, frågande blick såg
hon upp i Bressers ansikte.
Han förstod denna fråga och svarade:
»Jag fruktar ...»
Sylvia skyndade åter tillbaka till sidan af sängen och föll
på knä bredvid densamma. Nu grät hon icke —
förskräckelsen hade varit alltför häftig.
Hugo låg orörlig med halföppna läppar; när han andades,
hördes ett sakta kvidande läte.
Friherrinnan Tilling fattade sin gamle väns hand:
»Hvad fruktar ni? — Ar han så dålig?»
»Ja, han är dålig.»
Martha erfor en stingande känsla i sitt inre. Men hon
tänkte därvid mindre på Hugo än på vännen. Den ende
sonen! — Hans ålderdoms glädje och stolthet! — En så
lysande framtid förstördi ...»
»Jag har icke nog förtroende till min skicklighet — icke
heller till den läkare, som nu jämte mig behandlar honom.
Jag har ytterligare låtit tillkalla professor Linden.» Han vände
sig till den knäböjande Sylvia: »Grefvinna Sylvia, doktor
Linden kan komma hvilket ögonblick som helst. Vill ni kanske
under tiden gå in i rummet bredvid?»
Hon lyfte upp hufvudet.
»Det är ju tids nog, när han kommer — och om han
skickar bort mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
