- Project Runeberg -  Marthas barn /
301

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afstånd från sangen och spred ett dämpadt sken i rummet,
hvilket med sina mörka tapeter och träpanelningar gjorde ett
synnerligen dystert intryck. Det var i sitt arbetsrum, som
doktorn låtit lägga sin sårade son; det var det största rummet
i våningen.

Hugo hade somnat. Sylvia satt bredvid honom och höll
hans hand i sin. På en divan i andra ändan af rummet sutto
doktor Bresser och Martha bredvid hvarandra och växlade då
och då några sakta ord.

»Kommer ni ihåg», yttrade Martha efter en paus, »vår
färd från Königinhof till Horovetz dagen efter slaget?»

»Jag kommer ihåg. . . Förbi de där likhögarna, från
hvilka en massa korpar flögo upp. Det var dock ännu
sorgligare.»

»Endast mer hemskt — och lika onödigt.»

»Ja, det är samma stora synd: striden mellan två och
hundratusen — samma dårskap att tro, det man kan vinna
något, bevisa något, godtgöra något genom mord. Allt detta
är så sorgligt, så sorgligt...»

»Min stackars vän...» Martha suckade bittert. Hon
kände sig så sorgsen till sinnes. Denne döende unge man,
hennes Sylvias olyckliga öde . . . Från Rudolf — äfven han
hade inlåtit sig på mycket svåra strider — hade hon icke
på länge haft någon underrättelse. Hennes barns hela framtid

— på sig själf tänkte hon ju aldrig — syntes henne med ens
så förstörd; hela världen syntes henne så dyster. Minnen från
det förflutna uppstego i hennes inre, och alla voro lika
förfärliga som den bild, hon nyss framkallat — alla dessa korpar,
hvilka flögo upp från liken, som lågo jämte kyrkogårdsmuren

— och så den af månens bleka skimmer belysta natthimlen ...
Hon såg den regndigra novemberdag på Sadowas graftält, då
den unge kejsaren fällde tårar. Hon såg de enkla kistor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free