- Project Runeberg -  Marthas barn /
304

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

knäppte hörbart — nyss hade hon slagit ett. I kakelugnen
sprakade en brasa. Från gatan hördes då och då, trots de
tillslutna fönsterluckorna, det dofva ljudet af en vagn, som for
förbi — sannolikt människor, hvilka åkte hem från muntra
fester och hvilka icke hade någon aning om hennes bäfvan
här uppe -— en bäfvan, som måhända snart skulle öfvergå
till vild förtviflan. Den tanken, att den älskade skulle dö,
trängde sig alltjämt på henne. Mången gång plågade hon sig
med afsikt genom att föreställa sig, att han redan var död.
— Vissa veck på täcket kunde kasta skuggor, hvilka man med
någon inbillningskraft kunde få att likna ett krucifix.

Så förflöt ännu en timme. Pendylen surrade och slog
två. Samtidigt rörde sig den sjuke.

Sylvia sprang upp och böjde sig ned öfver honom. Hans
ögon voro öppna. Hon erfor samma saliga känsla af hopp
som när professor Linden yttrat: »vid medvetande».
Måhända nu . .. Kanske var han — han själf åter där . . .

»Hugo, Hugo, känner du igen mig?» ropade hon sakta
men innerligt.

Han hade verkligen vaknat till medvetande. Hastigt
genomlefde han i minnet det som händt: duellen, när han
blef sårad, transporten hit, operationen och sedan ett tomt
intet. Och nu: hennes ansikte låg i skuggan, men han hade
känt igen rösten — nu, lutad öfver honom den kvinna, han
skänkt sin kärlek . . .

»Sylvia, Sylvia, du! — Så har jag dig åter?»

»Ja, och för alltid ... Du är räddad — du är på
bätt-ringsvägen ... ett långt lif ligger framför dig, framför oss . . .
Intet skall kunna skilja oss. — Hur är det med dig?. . . Hur
känner du dig?»

»Jag är lycklig, Sylvia, ack, så lyckl...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free