Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han fann intet gensvar. Deras ansikten voro dystra. De
svarade honom enstafvigt och i dämpad ton. Att Sylvia visade
en sådan min, förvånade honom icke — hon bar ju på en
så djup sorg. Men hvad kunde väl oroa Kolnos och Cajetane?
Skulle faran icke vara häfd — hade läkaren afgifvit något
hopplöst utlåtande?
»Hvarför äro ni så sorgsna?» frågade han. »Vår sjuklings
tillstånd ger väl icke anledning till några farhågor?»
Kolnos suckade. »Den omedelbara faran synes
öfver-stånden», svarade han, »men ...»
»Men hvad?»
»Det var ett förfärligt ögonblick i förgår — och det
kan upprepas ...»
Nu var Rudolfs tillfälliga goda lynne åter borta. Han
hade å nyo fullt klart för sig, att dödens ängel varit mycket
nära detta hem; han hade ju för några timmar sedan själf
fruktat att finna den här. . .
Och på samma gång, som hans sinnesstämning så
förändrades, uppdöko i hans inre äfven andra minnen från hans
barndomstid på Grumitz . . . Det var icke nöjen och
festligheter; det var den där dödsveckan under krigsåret 1866, från
hvilken en hel rad hemska, förfärliga tilldragelser etsat sig in
i hans minne .. .
Återstoden af måltiden förflöt ganska tyst. Strax efter
middagen aflägsnade sig Sylvia och gick in till modern.
»Underrätta oss hur hon mår», sade Rudolf, »och fråga
henne, om hon vill, att någon af oss skall göra henne sällskap
i afton.»
Efter en stund kom en kammarjungfru in och
meddelade :
»Grefvinnan Sylvia hälsar och säger, att fru friherrinnan
är mycket bättre, men att hon redan gått till sängs och önskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
