- Project Runeberg -  Marthas barn /
326

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blomrabatterna. Nattens stillhet af bröts endast af några blad,
som prasslade, skvalpet från en springbrunn, grodornas aflägsna
kväkande, syrsornas gnisslande läte; då och då ljöd från byn
skallet af en hund. Från slottet, hvars flesta fönster stodo
öppna, hördes det dämpade ljudet af dörrar, som stängdes,
samt af steg och röster.

Från fönsterna i öfre våningen, där Marthas rum voro
belägna, trängde ljussken genom jalusierna. Kolnos såg dit upp.

»Det är ännu ljust hos henne», sade han. Sedan fortfor
han efter en stund: »Här på terrassen sutto vi — hon och

jag — samman för några dagar sedan, och jag måste för
henne skildra min senaste resa. Det var måhända min sista . ..
Jag är redan för gammal att så flacka kring i främmande land.»

»Hvar har du varit denna gång?»

»Ack, låt oss nu icke tala därom! . . . Jag känner ett
behof att för dig få berätta något annat — något, som ligger
längre tillbaka i tiden och som under dessa senaste dagar
vid din mors sjukbädd, som jag trodde skulle bli ett
dödsläger, så tydligt, så lefvande framstått för mitt inre och ...»

»Hvad menar du?» frågade Rudolf, då Kolnos, gripen
af djup rörelse, icke kunde afsluta meningen.

»Minnet af min sista, djupa lidelse. Du bör få veta det,
Rudolf. . . Jag har af hela mitt hjärta älskat Martha Tilling.»^

»Du?. . . Min mor?» utropade den unge mannen, häftigt
upprörd. »Och hon?»

»Hon? Ack, du känner ju henne; hon har varit den
döde trogen. Jag skall en gång låta dig läsa det bref, där
hon tillbakavisat mitt anbud.»

»När har detta ägt rum? Att jag aldrig haft en aning...»

»I midten af sjuttiotalet. Hon var då trettiofem år —
i fulla blomman af sin skönhet. Vi hade en längre tid
korresponderat med anledning af en diktsamling, som jag utgifvit,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free