- Project Runeberg -  Marthas barn /
332

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något så stort, så outsägligt stort, intet mindre än lycka i
stället för olycka — hela världens högsta lycka.»

»Jag förstår dig», inföll han.

De sista orden hade hon uttalat med af inre rörelse
skälfvande stämma samt rest sig upp en smula. Nu lutade
hon sig åter tillbaka mot kuddarna och fortfor i lugnare ton:

»Mången anser, att man, när man står i begrepp att
lämna denna värld, icke kan hysa minsta intresse för
kommande generationers öden. Men så är icke fallet, åtminstone
icke med mig. Min längtan till bättre tider för våra barnbarn,
äfven om jag själf icke har några barnbarn, är nu, när jag
ligger på mitt yttersta ...» — Rudolf gjorde en rörelse —
»Det är ju blott en fiktion — är nu lika varm, som då jag
var i fulla kraften af min ungdom, då jag ännu kunde hoppas
att själf få upplefva denna framtid. Det måtte vara en
natur-drift, dessa bekymmer för ett lif efter ens eget, och på
tillvaron af denna drift stöder jag min odödlighetstro.»

»Så göra äfven de troende, hvilka hoppas på himmelriket.»

»Ja, men de hoppas på denna himmel för sitt eget jag

— utom jorden, långt bort från människor. De äro vanligen
fullkomligt likgiltiga för samhällets framtid och arbeta icke för
densamma. Jag däremot tror på ett allmänt — icke personligt

— evigt lif, ett lif, af hvilket vi alla i lika grad bli delaktiga.
Världen innehåller städse ett medvetet ’jag’, som lider, njuter,
sträfvar uppåt — sak samma, om de enstaka yttringarna däraf
här och där försvunnit eller ännu icke visat sig . . . Men låt oss
lämna detta ämne! För att kunna göra mig förstådd af dig,
måste jag tala länge, och jag har ju annat att säga dig.»

»Jag tror mig dock veta, hvad du menar. Till exempel:
en stor, flammande eld. De enstaka gnistorna flyga åt hvar
sitt håll; andra råka i brand — men det är samma eld, som
fortfar att brinna,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free