- Project Runeberg -  Marthas barn /
334

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du icke — som jag nyss sade — uppoffra dig själf. Arbetet
för andras lycka utesluter icke ens egen.»

»Tilling var lycklig», sade Rudolf eftertänksamt.

»Ja — och äfven jag. Vet du, Rudolf, du borde . . .
Dock nej, jag vill icke på något sätt missbruka denna stund
och söka tvinga dig till något, hvartill ditt hjärta icke manar
dig . . . Men skulle du någon gång känna dig ensam . . . Säg
mig rent ut: har du någon kärleksförbindelse, som ...»

»Nej, jag är fri — och jag förstår, hvart du vill komma
. . . Cajetane . .. Hvad var din mening, när du vid bordet
yttrade, att hon skulle undvikit mig?»

»Det är så. Hon anar, att du känner till hennes kärlek,
och hon vet, att du icke hyser någon böjelse för henne . . .

Därför undviker hon din närhet, af stolthet och bäfvan . . .

Hon älskar och beundrar dig så mycket; hon går fullständigt
upp i ditt görande och låtande . . . intet är henne främmande.
Hon kan icke endast utantill allt, hvad du skrifvit och talat
— alla referat öfver dina föredrag känner hon till — hon
har också gått igenom min skola. Jag har invigt henne i
våra ideal — ingen i hela världen kan förstå dig bättre och

beundra dig mer än hon, Rudolf. Dock nog. Jag får i

detta ögonblick icke utöfva något tryck på dina beslut —
åtminstone icke i detta afseende. Jag har ännu en sista bön
till dig: Tag dig an vår Sylvia! Blif henne ett stöd! Hon
kommer att hämta sig — men man får icke låta henne hänge
sig åt sitt grubbel. Skydda henne.»

»Det lofvar jag.»

»Så, och nu» — Martha satte sig åter upp — »nu
återvänder jag till de lefvande. Måhända stannar jag ännu länge
kvar bland dem. Denna fiktion är slut. Jag vill bli frisk.»

Rudolf omfamnade henne:

»Det hoppas jag säkert, mor!«

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free