Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midnatt. Martha hade flera dagar varit så frisk och stark,
att hvarken hon själf eller hennes omgifning ansåg det
behöf-ligt, att någon vakade hos henne. Hon var alltså ensam i sin
sängkammare.
Men hon kunde icke sofva; hon kände sig orolig. En
sällsam beklämning tillsnörde hennes strupe; en sällsam bäfvan
kom öfver henne. Hon tände ljus och satte sig upp i sängen.
Hon kunde ej uthärda den liggande ställningen.
Skulle hon ringa på jungfrun, som låg i rummet bredvid?
Nej — hvartill skulle det tjäna? Hon behöfde ju ingenting.
Endast luft. Det kunde hon själf skaffa sig, om hon öppnade
fönstret. Om hon för detta ändamål tillkallade jungfrun, blef
det genast uppståndelse. Ett nytt kväfningsanfall, skulle man
säga, och hela huset skulle väckas upp.
Hon tog på sig tofflorna och svepte in sig i en vid,
mjuk nattrock, som låg på stolen bredvid sängen; med
långsamma steg gick hon fram till fönstret, hvilket hon slog upp
på vid gafvel.
Den friska nattluften strömmade in; därute föll ett
svalkande sommarregn; det droppade från trädens grenar, och man
hörde vattnet sorla ur en stupränna. Martha inandades i djupa
drag denna svala, fuktiga luft; tryckningen öfver bröstet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
