Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjeltar, och Gudarne gynna oss, ty vi äre rättvise. Han
vinkade, och i blinken rusade död och eld utur hundrade
dundrande canoners gap, liksom åskorne utur Jofurs hand,
då jordens brott förtörnade honom. Segren nedsteg utur
himlarne och utbredde sina silfverhvita vingar öfver Svithjods
hjelte. Fienden kände, at han stridde med en Carl; han
bäfvade. Vi vilje fly, sade han. Och flydde förföljd af
vikingarne på Atland, som togo rof, til lön för sin tapperhet, och
fångar, som inför Gustaf skulle vittna, det hjeltar ännu
funnes i Norden. Gudar! eder nåd och rättvisa måste gilla et
folk, som med storverk öpnar sig väg til äran och sine fäders
odödlighet.
Aria:
Stolt och orörd hjelten står
där de vilde stridsrop höras;
men hans hjerta kan dock röras
af den tacksamhet han får.
Segra, segra blir hans vana,
äran blir hans enda lön
Öpnad är hans stora bana
med odödligt hjelterön.
Prologuen slöts med följande chorus af
Mars, Bellona. och Mercurius:
Äran länge i fridens famn
sedt desse hj el tars ättlingar hvila.
Up! se hon bjuder er lagrar och namn,
och segren med eder vil ila.
Kännen er frihet, ert fädernesland;
Gudars arm vil bägge försvara.
Folk! med dem du förenadt bör vara
blott genom vördnad och kärlekens band.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
