Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingaren» såsom en, oaktadt sin höga ålder,
utmärkt aktör samt i öfrigt en ärans man,
hvilken den eljes så äfventyrlige och bråkige
Lambert städse bemötte med en snart sagdt sonlig
vördnad; bl. a. kallade Lambert alltid den gamle
för »pappa». Sista gången den, som skrifver
dessa rader, under sina studier i och för
svenska landsortsteaterns historia upptäckt J. A.
Lindqvists namn i någon tidning, är i en sådan
på vintern 1830. I Göteborgstidningen
»Aftonbladet» annonserade då den gamle
teaterdirektören, att Stora teaterns aktieegare för honom
upplåtit denna scen till ett recettspektakel
söndagen d. 2i/3. Han bjöd på »Vestindiefararen»
(spelad af medlemmar af Lambertska truppen)
samt balett af familjen Ledet. Han inneslöt
sig »i Göteborgs ädla och upplysta innevånares
ynnest och bevågenhet». Tidningen visste tre
dagar före recetten berätta, att de flesta af de
bättre platserna redan upptagits, hvarefter det
heter: »Recettagaren har i många år varit en
prydnad för scenen och vunnit ett odeladt bifall;
det är troligen nu sista gången han anlitar
Göteborgs ädelmod, och man önskar hjertligen, att
den åldrige måtte få glädja sig åt ett fullt hus».
— Till sist må tilläggas, att Lindqvist äfven
var verksam som literär arbetare för scenen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
