Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man mig fråntagit alt mit väl. —
Och Björnar hela raden
Gör, at jag suckar i min själ:
Ack! kom jag som Prästen ur Staden!
Men öde! — om det rättvist är,
Så sätt mig näst uti graden;
För dig jag vördsamt offer bär —
Hjelp mig såsom Prästen ur Staden!
Belägenheten hindrar mig,
Af Käppen och Säcken beladen,
At ostörd vandra stig för stig
Och komma säkert ur Staden.
Jag lider ej för egen skuld,
Dock trycks jag af skammen och skaden,
Ach! Lycka, Lycka! var mig huld
Och för mig som Prästen ur Staden!
y*. Wcrnström,
Boende på den så kallade
gamla Hejpytten.
Uppropet tycks ha slagit an, ty i ett
följande nummer, d. °/12 1795, läses:
För den ynnest, hvarmed Stadens så Högtförnäme som
Respective Innevånare gunstbenäget täckts uti min
belägenhet mig omfatta, tackar jag ödmjukligen. Skulle jag haft
något uttryck som misshagat, så är det visserligen mera af
brist på kännedom än godt hjerta. — — — Så länge jag
andas, framhärdar deras ödmjukaste tjenare J. Wernström.
De följande åren är W. vid sine förre
kamrater Lundqvists och Petterssons trupper och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
