- Project Runeberg -  Seuerling och hans "comædietroupp". Ett blad ur svenska landsortsteaterns historia /
33

(1889) [MARC] [MARC] Author: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett litet förlagskapital till att börja på nytt.
Denna uppmaning gjordes väl ej förgäfves, ty i
det nyuppståndna Abo fortsatte S. med sin
rörelse. Men den gamle aktören satt likväl
fortfarande i honom, ty så snart någon teatertrupp
kom till Abo, stälde han alltid sin personlighet
till förfogande, i händelse någon pére noble
behöf-des, och lika ofta sin kassa, så länge denna så
förmådde. J. Roos berättar i sitt arbete »Gömdt
är icke glömdt», att gubben S. en gång 1839
räddade Westerlundska sällskapet från ekonomisk
undergång.

Han var en ovanligt stor och korpulent man, den
gamle sockerbagaren, f. d. skådespelaren — säger Roos —
och hade i Abo fortjent mycket pengar med att tillverka och
försälja »stenborgare» och andra småsaker. Han hade
inbjudit alla sina rödfnasiga kunder att bevittna hans triumf som
»Den gamla fröken», hvilken rols ovanligt lyckade utförande
han i åratal omtalat för dem. Vid repetitionerna till denna
pjes satt han på en stol vid sidan af scenen och repeterade
sin rol — men representationsqvällen, då jag, som spelade
älskaren i pjesen, en kadett, gjorde min entré och gick fram
för att kyssa »fröken» på hand, rusade han imot mig, utstyrd
så han kunnat komma hästar att skena, och med en lång
omfamning blef jag formligen begrafven i den vida
tyllkläd-ningen med volanger, spetsar och band. Publiken utbrast i
ett gapskratt och en bifallsstorm, och då jag lyckades komma
ur labyrinten, skrek man »da capo! da capo!», och
omfamningen förnyades. Vi arma hos tit. Westerlund anstälda
sujetter, som ena veckan bekommo vår aflöning, den andra intet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbseuerl/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free