Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Akke Kumlien och hans insats i svensk bokkonst, av Yngve Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akke Kumlien är stockholmare till börden, och det var
ursprungligen meningen, att han skulle välja arkitektens yrke, samma
som faderns, hovintendenten Axel Kumlien. Men redan från
barndomen älskade Kumlien bokstäverna, de voro för honom leksaker,
och som pojke gjorde han sig en kast och vandrade så en dag ut på
Riddarholmen och uppsökte en faktor på Norstedts stilgjuteri, där
han bad att få köpa stilar. Han hade 8 kronor till sin disposition,
och hans glädje blev stor, när den snälle gamle faktorn föreslog, att
de skulle ta gamla stilar, redan litet använda, så kunde det bli mer.
Som ung student skulle Kumlien utge en diktsamling på
Wahlström 8c Widstrands förlag, den hette för övrigt »Dikter», och när
han och gamle P. K. Wahlström talade om omslaget och den senare
föreslog, att man skulle teckna något brokigt och grant, som tidens
sed var, så undrade Kumlien, om man inte kunde nöja sig med att
blott ha titeln tryckt på omslaget utan något vidare. Wahlström
sken upp. Tänk, att det fanns ungt folk, som hade så god smak
nuförtiden, menade han, att de tyckte den rena typografiska
uppställningen vara vacker.
Kumlien studerade emellertid i Uppsala och i Lund och blev i
sinom tid fil. lic. i konsthistoria. Han kom under dessa år en gång
att göra ett utkast till omslag för en diktsamling av sin vän Anders
Österling. Bonniers fann detta så tilltalande, att de använde det, och
under de närmaste åren följde ett eller annat nytt omslag. När
Kumliens nästa diktsamling, »I exil», 1912 kom ut var det hos
Norstedts, och han kom nu i en kontakt med det stora förlaget på
Riddarholmen, som snart blev livligare. Ett par år senare önskade
man nämligen inom detsamma följa med tiden vad det gällde att ge
en förädlad form åt industriprodukterna, och det var genom en av
våra mest energiska målsmän för dessa strävanden för »vackrare
vardagsvara», Erik Wettergren, som Kumlien under 1915 började
litet smått som konstnärlig rådgivare, ehuru han alltjämt låg kvar
i Lund och studerade. Det blev resor en gång i månaden upp till
Stockholm. Under denna tid började Kumlien att se alltmer klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
