Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Akke Kumlien och hans insats i svensk bokkonst, av Yngve Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilgarnityret, men att man, om man gör detta, väljer besläktade
sorter. De gamlas lagar om satsytan, om marginaler och mellanslag
stå sig, och även om nya skolor och nya typografiska modenycker ej
vilja veta av dem, så tror doktor Kumlien, att man kan taga detta
med lugn. De nya skolorna kunna alltid komma med något gott, de
kunna berika de typografiska möjligheterna men de kunna förvisso
inte rubba på de gamla lagarna, vilka snart åter allmänt följas. Och
man får inte glömma, att accidenstryck och boktryck äro två skilda
saker, och vad som kan vara gott nytt för det ena, behöver ej ha
något att ge det andra.
Även reklamtrycket har intresserat Kumlien, som villigt medger,
att det inte är en fundamental fordran att ett reklamtryck skall
vara typografiskt vackert för att kunna fylla sin uppgift. Men det
typografiskt vackra reklamtrycket ger ett pius, som man inte bör
förakta, och Kumlien har haft nöjet att vara med om utarbetandet
av flera reklamtryck, som fått en utpräglat »kumliensk» karaktär
och alltså fått en förfinad, man skulle kanske kunna säga »petig»
utformning, för att tala med de belackare, men som visat sig vara
ytterst effektiva. Ett reklamtryck skall väcka en välvillig
uppmärksamhet, och det är alldeles uppenbart, att ett vackert tryck
kan i hög grad bidraga därtill.
Till sist återstår att beröra Kumliens ställning som illustratör.
Mången betraktar bokillustrationen — där den ej har sin del som
ett nödvändigt faktiskt komplement till texten, t. ex. i en handbok
— som ett oting, och alltid existerar en viss dualism mellan det
framställningssätt, som användes, och den satta texten. Träsnittet
harmonierar i detta avseende kanske bäst med typografien, under
det att illustrering på andra sätt fordrar så enormt mycket av
konstnären för att ej bryta sig ur boken och vara »sig self nokk».
Kumlien har fördenskull medvetet gått in för ett maner, som lånat
mycket av de rent grafiska metoderna, och han har därvid arbetat
med vinjetter och slutstycken, då han finner dem samtidigt som
de alltså fylla illustrationens uppgift även ha en rent dekorativ
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
