Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Bort med det typografiska kvacksalveriet, av Oscar L. Isacson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggning utan även de möjligheter han skapade åt sig och åt
eftervärlden— genom de uppfinningar han gjorde och hans föredöme.
Han, liksom närmast kommande generations mästare, tecknade själv
och graverade sina typer. Dessa fingo därigenom den personliga
särprägel, som icke kan ernås med nutida utstuderade mekaniska
hjälpmedel vid stilgjutningsprocedurerna. Varje typ blev ett rent
personligt handarbete, och man måste förvåna sig över, huru man med
dåtida primitiva medel dock förmådde åstadkomma så konstnärliga
arbeten. Det slutliga resultatet berodde icke allenast på stilsnittet
utan dessutom på själva satssättet och på placeringen av satsytan å
sidorna, på utsmyckningen av satsytan med anfanger, alineor etc.
samt dekoreringen för hand i praktfulla färger. Härtill kom trycket i
handpressen på det delikata handgjorda, av linnelump framställda,
papperet, varvid tryckarens förmåga att giva åt satsytan lagom
färg-påsättning och ett tryck som varken var för svagt eller för hårt hade
en stor betydelse för ernåendet av ett fullödigt slutresultat. Allt detta
har gjort den tidens tryck — incunabeltidens — till vad det blev,
tryck som i stort sett ännu i dag stå som föredöme för oss, ja
ouppnådda i många fall.
Men sedan denna tid har utvecklingen gått våldsamt framåt i
alla avseenden icke minst inom boktryckarekonsten. Efter
incunabeltidens konstperiod, och efter att den första entusiasmen för den nya
konsten hunnit svalna, kom en period på århundraden, då man
knappast annat än i enstaka fall spårar en skymt av
föregångsmännens entusiasm för konsten inom denna yrkesgren. Med undantag
av en och annan avvikelse och med undantag av små estetiska
vågtoppar då och då kan man dock i stort sett påstå, att
boktryckarekonstens konstnärlighet under 16—1700-talen stod på en ganska
slätstruken nivå och hasade ner till verklig dekadans under första
hälften av 1800-talet.
Först på 1890-talet märktes en uppryckning, och på denna
uppryckning har ännu idag icke spårats någon avmattning, överallt
strävar man i våra dagar, icke efter fulländning, ty det kan ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
