Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Bort med det typografiska kvacksalveriet, av Oscar L. Isacson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nå, men att efter bästa förmåga söka åstadkomma goda konstnärliga
alster med de tekniska och konstnärliga resurser som stå våra dagars
fackmän till buds. Visserligen kunna vi icke på grund av dessa
resurser få fram den personligt konstnärliga prägeln, som våra
yrkesfäder kunde få, men dock sådant som fyller vår tids krav.
Vi beundra fortfarande, trots funktionalismen, de gamla
konstverk, som här och var ännu finnas bevarade, och vilka vittna om
hög konstnärlig halt och gedigenhet. Detta gäller i synnerhet alla de
gamla mäktiga byggnadsverk, som helt eller delvis bevarats till
eftervärlden, samt andra konstverk såsom möbler, smiden,
prydnadsföremål, böcker etc. Men även vår tid har konstskickliga män och
kvinnor, och även vi kunna uppvisa mångfaldiga prov på storartad
konst. Men vi leva i ett jäktets och dyrtidens tidevarv, då
konstnärliga utsvävningar skulle bli ruinerande. Förr spelade tiden ingen
roll, och arbetskostnaderna blevo på grund av vissa förhållanden
ringa. Det är så mycket som spelar in och gör sitt till att vi ej i
stort sett kunna få fram den fullödighet i konstnärligt avseende och
i kvalitet som i forna tider.
Om vi närmare gå in på den konstnärliga utvecklingen av vår
konst, så förefaller det, som om dess utveckling från riktning till
riktning under senare decennier växlat alltför hastigt. Det förefaller,
som om man till vad pris som helst måste komma med något nytt
om aldrig så halsbrytande och omvälvande. Det har de senare
decennierna varit ett ständigt crescendo i detta avseende och stegrades
ytterligare här i Sverige i och med den »revolution» som
Stockholms-Utställningen åstadkom. Det har ju talats och skrivits så mycket
härom i de tider då frågan var aktuell att därom nu intet mera är att
säga. Men följden blev ganska varaktig, vilket lätt kan konstateras.
Nu har striden kring funktionalismen betydligt mojnat, men
ännu märkas efterdyningarna, vilka dock icke förmå sätta sinnena
så i brand som utställningsåret och närmast därefter.
Det påstås att stillestånd är tillbakagång. Och det kan nog ha sin
tillämpning i de flesta fall, men hellre stillestånd än den utveckling
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
