y&src=nfco/0262" >(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eklund, Oskar Gustaf, nykterhetsifrare, politiker,
f. 8 juli 1861 i Arboga, är boktryckare i Stockholm
sedan 1883 och är sedan 1900 verkställande direktör
i A.-b. Svenska nykterhetsförlaget. Han har varit
redaktör af "Blå bandet" 1883-88, "Svenska good
templar" 1881-87 och "Reformatorn" 1888-1906
samt fr. o. m. 1920. E. införde 1883 Blå bandet i
Sverige, var 1906-09 chef för godtemplarordens svenska
storloge och är sedan 1920 medlem af godtemplarordens
internationella råd. Han var 1894-1905 led. af Andra
kammaren och 1910-18 af Första samt tillhörde en stor
del af sin riksdagstid bevillningsutskottet och den
frisinnade riksdagsgruppens förtroenderåd. E. var
medlem af den 1911 af regeringen tillsatta
nykterhetskommittén och tillhörde 1906-12 Stockholms
stadsfullmäktige, där han under flera år var
medlem af beredningsutskottet. E. var en bland
initiativtagarna till och 1896-1908 ordf. i liberala
valmansföreningen (se d. o.). Som riksdagsman tog
han särskildt verksam del i arbetet för förbättrad
nykterhets-, försäkrings- och föreningslagstiftning
och var en af de utaf K. M:t utsedde sakkunnige för
utarbetning af förslag till lagstiftning rörande
understöds- och sjukkasseföreningar. Han är en af
den moderna nykterhetsrörelsens i Sverige banbrytare.
W. S-dt.

illustration placeholder

*Eklund, Johan Alfred, har under de senaste
årtiondena utgjort en af förgrundsfigurerna i
det svenska kyrkolifvet och detta icke blott på
grund af sin ämbetsställning. Jämte E. Billing och
M. Björkqvist har han varit en af de främste bärarna
af den kyrkliga väckelse, som gått under namn af
"ungkyrkliga rörelsen" och som i Sigtunastiftelsen
rest sig ett märkligt monument. I den sedan årtionden
aktuella psalmboksfrågan har E. på ett verksamt sätt
kommit att ingripa. Jämte E. N. Söderberg var han
själen i den kommitté, som utarbetade det förslag
till reviderad psalmbok, som utkom 1911 och i hvilket
ett större antal bearbetningar och originalpsalmer af
E:s hand ingick. E. var äfvenledes en af de ledande
vid utarbetandet af revisionsförslagen 1914, 1917
och 1920, som successive betecknade ett närmande
till 1819 års psalmbok. Den formellt provisoriska
lösning, som psalmboksfrågan erhöll genom 1920 års
kyrkomötesbeslut och K. M:ts med ledning däraf gifna
resolution, var icke den, för hvilken E. kämpat. Utan
gensägelse kan E. anses som en af svenska kyrkans
främsta homileter. Hans utgifna predikosamlingar
ha vunnit stor spridning och utöfvat betydande
inflytande. (Jfr E. Leufvén, "J. A. E. såsom
predikant", 1917.) Med förkärlek har E. sysslat
med det svenska personlighetslifvets historia under
äldre tider, samtidigt som han med vaket intresse
följt på dagordningen stående frågor. Hans ofta
temperaments-.fulla inlägg i tal och skrift ha väckt
både bifall och liflig gensägelse. Bland hans många
skrifter må nämnas Psalm och sång. Bearbetningar och försök
(1910), Morgon och afton. Sånger i bearbetning
(1912), Vår kyrkopsalm (1915), Kyrkans år (ny
uppl. i tre arg., 1915-17), Andelivet i Sveriges
kyrka (1-4, 1911-17), Om Sverige till svensk ungdom
(1914), Från de gångna åren. Föredrag och uppsatser
(1919), Kyrkan och den sociala frågan (s. å.) och
Till frågan om vårt folks bildning (s. å.).
E. M. E.

Eklundh, Robert Vilhelm Alexander Magnus, kommunal-
p;  >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Another piece of dialogue of the same type is
probably by the same poet:

Nickar (Woden).
        Who are they that are riding on Revil’s steeds [ships]
        over the high billows, the sounding sea?
        The sail-coursers are splashed with foam,
        The wave-horses cannot stand against the wind.

Regin.
        Here are we Sigfred and I on our sea-trees [ships]
        We have a fair wind for ...
        The steep billows are breaking high over our bows.
        The surge-coursers are plunging. Who is it that asketh?
                        Western Wolsung Lay, 23-34.



In a later poem of the tenth century the wicking
leader speaks:–

We were three brothers and sisters. We were deemed unyielding.
We went abroad; we followed Sigfred.
We roved about, each steered his own ship.
We sought adventures till we came east hither.
We slew kings ... we divided their land.
Nobles came to our hands [did homage to us]–it betokened their fear.
We called from the wood [inlawed] him whom we wished to justify.
We made him wealthy that had nought of his own.
                        Greenland Attila Lay, 354-6.



Of the details of wicking warfare it is also possible
to collect some information from our authorities.
The regular formation of troops in wedge or line
(acies or cuneus, as Tacitus gives it) was known.

The crew of a single ship seems to have been the
tactical unit; these were massed in battalions or
brigades under the banner of the earl or king to whom
the fleet belonged. The captain of each ship led his


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 23 21:21:41 2007 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/scanbrit/0142.html

Valid HTML 4.0! 153 (Naturvetenskapliga kåserier. Tredje samlingen)