Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Lauritz Weibull.
träla betydelse för händelseutvecklingen. Den gör konungen
endast till exekutor av straffet, det straff, som tillkom de
personer, vilka genom denna dömts såsom kättare.
Vänder man sig från den älsta av Christiern II:s
relationer om blodbadet till den yngre, den till påven ställda,
är det lätt nog se, hur genomsyrad denna relation är av
förvanskande tendenser. Vad det gällt har varit att möta en
spirande opposition mot blodbadet, framför allt att ställa det
öde, som drabbade två av de svenska biskoparna, Matthias
av Strängnäs och Vincent av Skara, i en för kurian acceptabel
belysning. I detta sammanhang framställes i så skärpta
ordalag som möjligt påvens egen legat Arcimboldus såsom
medansvarig i svenskarnas rebellion. Sententians avkunnande
och innebörd förtiges, helt naturligt, då denna ju varken
ägde eller kunde äga tillämpning på biskoparna. I stället
uppdukas för påven historien om en krutkonspiration och
göres blodbadet, enkannerligen de två biskoparnas
undergång, till en oförutsedd följd av denna, resultatet av ett
handgemäng, i vilket krigsfolket till självförsvar och i hastigt
mod inlåtit sig. Konungen själv ställer sig helt ovetande om
massakern före dess utbrott. Händelseförloppet står här helt
i strid med aktstyckena och med vad Christiern II själv
tidigare i proklamationen låtit göra gällande. Syftet är
genomskinligt. Det har gällt det egna försvaret. Samtidigt betonas
skarpt betydelsen av 1517 års sammansvärjelsebrev och
förvanskas dettas innehåll och betydelse delvis till de
sammansvurnas nackdel: dessa helgerånare, schismatiker och
hære-tiker skall ha förbundit sig att bringa om livet exekutorerna
av eventuella påvliga förordningar mot dem, och hade gud inte
ingripit — ty det är hans finger, som skönjes i massakern —
skulle det varit att frukta, att Sverige helt utsöndrat sig ur
gemenskapen med Rom. Syftet är även här genomskinligt.
Konungen betonar därutöver, att hans sammankallande av
rikets store och rådet i Stockholm i november 1520 endast
gått ut på att få sant besked om roten och upphovet till de
händelser, som gått förut. Avsikten har varit enbart denna.
Av vida större betydelse än värdesättningen av de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
