Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Lauritz Weibull.
Man har här den första av de två linjerna. Hade kanikerna
tält om något skriftligt, kunde detta genast ha gett anledning
till diskussion; det skriftliga begärts utrett eller på bordet,
och hela deras konstrikt uppbyggda framställning kommit i
fara att raseras. Otvivelaktigt är det därför, som de för all
säkerhets skuld valt den muntliga anklagelsen.
Ordalydelsen i en sådan svävar alltid mera eller mindre i det
okontrollerbara. Den andra linje kanikerna följde är
åstadkommen med ett vida enklare grepp. Efter det att Gustaf Trolle
på onsdagen framställt sin muntliga anklagelse, berättar de,
blev där framtagna några brev för konungen och lästa.
Kanikerna har här tydligen inte vågat förneka det skriftliga.
Men fortsättningen röjer dem. De aktade inte, säger de, i
var punkt vad breven innebar. Och det enda de kunde gissa
sig till efter spörsmål, framställda av konungen, var, att
breven brukades såsom vapen mot andlige herrar och män
av adel, som beseglat dem. De lägger här, alldeles som i
sin osannfärdiga berättelse om kätterispörsmålets
framställande och besvarande, särskild vikt vid att bli trodda.
Ty yttermera bekänner de i sin relation inför gud, att de
inte aktade vad som blev sagt eller handlat, ty det tycktes
inte gälla dem själva uppå. Greppet är enkelt, det oftast
använda, då den menskliga ynkedomen kräves till svars för
sina handlingar 1.
Det är mycket möjligt, att vad som efter sententians
avkunnande förekommer i relationen om det sätt, på vilket
kanikerna mottog underrättelserna om det börjande
blodbadet och vad de själva gjorde för att hindra detta, kan vara
i någon mån riktigt. Det är troligt. Men det torde knappast
undgå någon, hur väl den starka färgläggningen tillrättalagts
i enlighet med tendensen i övrigt. Episoden om hur bud
på bud kommer om vad som förehades med biskoparna av
Strängnäs och Skara, de andliges förvåning och förfäran
1 Erslev framhåller, s. 143, hur ouppmärksamma de tre kanikerna varit,
var gång ett dokument upplästes. Han tar utan vidare deras uttalande om
breven på onsdagen för gott. Och han finner med stod därav intet påfallande
i att de i sin relation inte berör Gustaf Trolles skriftliga klagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
