Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla hjälpande händer: det kunde inte hindras, att Jöran
Turesson mer än en gång var nära att förskriva sig. Det
står i konceptet till relationen, att Jens Bældenak
framställde kätterispörsmålet under formen, om de som
förbundit sig mot den romerska stolen och påven »äre dömande
kättare».[1] Dömande — det kunde väcka tanken på dom.
Men en dom är skriven, och en dom gäller alltid bestämda
personer. Det blev i utskriften rättat till: »äre hållande för
kättare». Samma osäkerhet ger sig tillkänna på ett annat
ställe. I konceptet står: »icke heller efter sådane spörsmål
eller svar, det vi kunde förstå, efterföljde någon dom eller
sententia».[2] Orden innebar inte något direkt förnekande,
att dom avsagts. Men kanikerna hade alla tre varit
bisittare i rätten, och hade det i utskriften kommit att Stå dessa
famlande ord, kunde Gustaf Vasa lätt ha förts till misstanke
och till att begära närmare förklaring. Misskrivningen blev
i tid observerad. Och kanikerna vågade, nödde och tvungne,
risken att insätta: »icke gick där heller någon dom eller
sententia».
Relationen ger sig sken av att vara en historisk
berättelse och har alltid blivit fattad så. Den är ingen historisk
berättelse. Den är, lika visst som Christiern II:s relation till
påven, en försvarsskrift. Och den visar sig vara av
liknande art som denna, fylld av oriktigheter och osanningar.
Men i motsats till de flesta andra försvarsskrifter blev den så
skickligt och omsiktsfullt komponerad, att det inte var
möjligt upptäcka en enda röjande reva. Herr Jöran Turesson
tog ånyo sin plats i Uppsala domkapitel.
Den kritiska granskningen och värdesättningen av de
grundläggande källorna till historien om Stockholms blodbad
är med det sagda avslutad. Det ligger i dess resultat, att
den historiska rekonstruktionen måste följa andra linjer än
tidigare. Den måste i allt väsentligt verkställas på grundval
av de två bevarade aktstyckena, Gustaf Trolles klagoskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
