Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Lauritz Weibull.
Christiern II:s var den så ingången i medvetandet, att det i
hans kansliordning var föreskrivet, att ingen kunde antägas
till skrivare i kansliet utan att vara väl förfaren i kejsarlagen1.
Det dömdes ofta efter denna. De svenske andlige, samlade
på Stockholms slott, hade nyss gjort det. Kejsarrätten stod
för Christiern II såsom en integrerande del av S:t Eriks Iag.
Det straff konungen fastsatte för de såsom kättare dömda
blev därefter. Det löd på död och bål.
Vi är framme vid den femte och sista akten i dramat,
den blodiga upplösningen. Ramen för denna sista akt var
lagd i de föregående. Men ramen blev bruten. Straffet kom
varken att drabba alla de i sententian dömda eller enbart
dessa.
Sententian var fälld enbart över de i Gustaf Trolles
klagoskrift upptagna: utom Sten Sture sjutton andra personer,
nämnda vid namn, därtill borgmästare, råd och Stockholms
stad. De senare träffades av exekution till ett antal, som
det synes, av över fyrtio 2. Två av de sjutton, Mickel Nilsson
och Klaus Kyle, båda slottsloveninnehavare vid Stockholms
kapitulation i september, undslapp — den senare har i varje
fall varit i Stockholm och räddat sig därifrån3. De två
kvinnorna, som var med i sententian, Christina Gyllenstierna
och Sigrid Banér, befriades från dödsstraff. De hamnade i
fängelse 4.
1 Nye danske Magazin I, 316.
2 Olavus Petri, 330, uppräknar vid namn 31 Stockholmsborgare (jmfr
Huitfeld VII, 156, av vilken framgår, att Asmund, Mattz Gröna hos Olavus
Petri = Asmund Mattzsson). Men av menigheten nämner han endast »de
som namnkunnige äro» och tillägger efter uppräknandet av dem: »annan
dagen därefter blev Kettil Skrivare avhuggen och sex eller åtta andre med
honom». Förutsatt att dessa senare tillhörde borgerskapet i Stockholm, träffar
siffran »över fyrtio» (jmfr Carlsson i sv. Hist. tidskr. 1920, 142, 134) väl
närmast det rätta.
s Ekdahl, Christiern II:s arkiv, IV, 1333; sv. Hist. tidskrift 1900, 302.
— De båda anklagade Peder Smed och Sven Hök avrättades först under
Christiern II:s vistelse i Vadstena vid årsskiftet 1520—1521. Allen III: 1, 356.
4 Till fogden Peder och de andra, som mottagit slottsloven på
Tavastehus å Christina Gyllenstiernas vägnar, skrev kung Christiern 1520 11/n:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
