Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
61
Sammanlagt blev sålunda med direkt stöd i sententian
mellan femtio och sextio personer avrättade. Men
exekutionerna fortsatte. Paulus Eliæ och Johannes Svaning uppgiver
efter hörsägen samtliga de dekapiterade till över 70,
skärp-rattarnas överste Jörgen Homuth har siffran omkring 82,
Olavus Magnus 94, Reimar Kock 99 1. Håller man sig till Jörgen
Homuths uppgift, väl den sannolikaste, här sålunda antalet
varit mellan tjugo och trettio utöver de i sententian dömda.
De flesta av de på detta sätt ombragta har varit av låg
börd. Olavus Petri berättar, att galgen på stora torget var
ofta full, sällan tom. »De som hängde voro, voro mest av
de herremäns tjänare, som avhuggne blevo, och månge blevo
upphängde med stövlar och sporrar, som de kommo
inri-dandes i staden, utav hästen och i galgen» 2. Men även högre
uppsatta möter, bland dem de högst uppsatta av blodbadets
offer: biskoparna av Strängnäs och Skara, Matthias och
Vincent — det synes, som om man före exekutionen inte gav
sig tid att degradera dem 3 —, Erik Abrahamsson
(Leijonhufvud), Erik Johansson (Vasa), Erik Knutsson (tre rosor),
Gunnar Gallé, Bengt Gylta, Erland Esbjörnsson, därtill två
främmande krigshövitsmän, Balthasar van Utrecht och
Wolfgang van Düreri. De båda siste hade förlupit konung
Christierns tjänst och gått Sten Sture till handa4.
Det står för Erslev som en gåta, att dessa personer,
som inte finnes upptagna i sententian, blev avrättade. Han
frågar sig för vad brott de egentligen föll och varför
konungen inte också lät skaffa sig en dom över dem. Det
hela är honom obegripligt5.
Det låter sig ganska säkert konstatera, under vilken
»Nu er hun död fåar Verden, thi hun er dömt met de andre fåar aabenbare
Kætterj, oc er Straff offuer dennom gaait mesten parten effter Suerigis Löw».
Huitfeld, VII, 161.
1 Hist. Kildeskrifter, udg. ved H. F. Rordam, I, 45; Svaning, 377;
Han-serecesse 1477—1530, 8, 535; Script. rer. Svec. III: 1, 77, 272.
2 Olavus Petri, 332.
3 c. 9, 13, 15 de hæret. V. 7.
4 Jmfr ovan s. 52 samt Svaning, 375, och Olavus Petri, 332.
5 Erslev, 164.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
