Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
77
och segt motstånd. Avsikten: fria händer, lagens
tillämpande på de brottslige, har varit allmänt känd. Då de
omsider tvangs att besegla kapitulationsakterna i september,
har de mot vanligheten och mot vad som begärdes beseglat
med en formel, som till ingenting förband. Själva
kätteriprocessen faller i tråd härmed. Gustaf Trolle har formulerat
klagoskriften. Den innebar dödsstraff. Han har velat den
dom som föll. Domen är avkunnad av honom själv och
de andra prelaterna. Den känner intet förbarmande. Dess
lagliga konsekvens var endast en: döden.
Man skymtar hos de samtida här och var en
uppfattning särskilt av Gustaf Trolle, som inte är utan anknytning
till den här framställda. Gustaf Vasa kallar 1523
ärkebiskopen på tal om Stockholms blodbad »den förnämligaste
tillhjelparen i denna sakrilega blodsutgjutelse» *. Gustaf Trolles
närmaste efterträdare på ärkestolen i Uppsala Johannes Magnus
har 1540 uttrycket, att ärkebiskopen, kommen till makten efter
nederlagen, i så hög grad förföljde sina motståndare, att de
inte visste vem de mest hade att frukta, honom eller
konungen; de fruktade det yttersta elände. »Det finns»,
tilllägger han, »ännu i dag endast få, som kunnat förmå sig att
tro, att en biskop kunnat övertala till ett sådant blodbad, väl
till äventyrs endast de, som tagit i betraktande, att han med
detta hembar segern över all den grymhet, med vilken man
tidigare gått fram mot honom själv» 2. I den krönika, som
tillskrives Laurentius Petri, är hela stycket hos Olavus om att
ärkebiskopen inte stod så allvarligen efter de anklagades liv
struket3. Reimar Kock säger rent ut: »de bischop, welck
den jemmerlicken moerth der bischoppe, ridder vnd heren
anrichtede vnnd därna mith konninck Christierne vth dem
lande leep» 4.
De röster, som på detta sätt låter höra sig, är
emellertid endast sporadiska. Den allmänna meningen är en annan,
1 Konung Gustaf den förstes registratur I, 148.
2 Historia metropolitanæ ecclesiæ Vpsaliensis, 113.
3 Script. rer. Svec. II: 2, 148.
4 Sammastädes III: 1, 265.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
