Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Lauritz Weibull.
Den skuld, som tynger Gustaf Trolle och med honom de högre
svenske andlige, har trots det att akterna så länge legat på
hordet, alltid hållits i skymundan. Hur har detta varit möjligt?
Förklaringen är endast att söka på ett håll: i den
samtida propagandalitteraturen mot konung Christiern. Denna
litteratur av manifest och relationer, som översvämmade
Nord- och Vesteuropa, har haft ett enda syfte: att rättfärdiga
störtandet av den nyss så mäktige konungen. Det var en
propagandalitteratur av samma art som den man känner
från alla andra maktkollisioner, större som smärre, i världen.
Andras »okristliga och omilda gärningar» sköts i denna
litteratur helt undan eller överfördes de, måttlöst förstorade,
på konungen själv. Hans egna gärningar, på detta sätt
ku-mulerade, sågs uteslutande ur den syn- och partivinkel,
som gagnade de nye makthavarna. Gärningarna utmålades
i färger, mot vilka blodskenet kring en Neros, Diocletiani
och Maxentii förföljelser mot de kristna bleknade. Vad det
gällde var att samla blodskulden i dess helhet på konungen.
I denna målmedvetna, fanatiskt färgade strömning tappades
Gustaf Trolle och de svenska prelaterna liksom bort. Det
har skett på en gång medvetet och omedvetet. Stockholms
blodbad blev konungens verk. Samtiden, alltid godtrogen,
övade ingen kritik. Eftervärlden följde som alltid i de
upptrampade spåren.
Gustaf Trolles och med hans de svenska prelaternas
skuld till Stockholms blodbad står fast. Men var därför
Christiern II endast mannen sådan han ter sig i de
vitt-nesgilla dokumenten, härskaren som efter fälld dorn endast
laglikmätigt utmätte straffet och lika laglikmätigt lät
verkställa det, till sist även utsträcka det till ännu ett antal utöver
de dömda?
Den hävdvunna bilden av Christiern II är uppdragen i
skarpa och grova linjer. Man urskiljer hos hojiom vissa
ledande, genomgående principer. En enhetlig
härskaregärning växer fram ur dessa. Vad den syftat till har varit
skapandet av ett stort nordiskt välde, tryggandet av detta
väldes självständighet gentemot Hansans övermakt, poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
