Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Lauritz Weibull.
Männen ur det danska kungahuset, som beklätt eller
strävat mot tronen, skiljer sig för honom i två flockar, en
svart flock och en vit. I författarens egen samtid är Erik
Lam och Erik Emune representanterna för den svarta
tiocken. Linjen för bakåt förbi Erik Emunes bror, Knut Lavard,
till hans far Erik Ejegod och till herskaren med samma
ledande idéer, Knut den helige. Representanten för den andra
flocken, den vita, är i författarens samtid Erik Emunes
motståndare Magnus Nielsen, Knut Lavards syskonbarn och
dråpsman. Linjen för här förbi Magnus Nielsens far, kung
Niels, tillbaka till Knut den heliges motståndare Oluf Hunger
och Harald Hein. Båda linjerna konvergera i kungafadern
Sven Estridsen. Han är den berömlige kungen. Men
förgäves söker man i denne kyrklige författares verk ett ord
om hans verksamhet i kyrkans tjänst.
Roskildemannen dröjer i allmänna jämna ord, inte utan
sympati vid minnet av Knut Lavard — en ärbar, sober
man, en prydnad i sin klokhet, i konsten att lägga sina ord
och i alla goda seder. Men för helgonglorian, som redan i
Erik Emunes tid var lagd kring hans hjessa, har han varken
sinne eller ord, och hans död är inte människors verk, utan
att återföra till ett ingrepp av den onda makten i världen,
djävulen. Knut Lavards far, Erik Ejegod, fortsätter han,
förtjänade inte de goda år, som föll under hans tid; han
påfann »många fördärvliga och orättfärdiga lagar» —
»mul-tas iniquas et iniustas leges». Orden är de skarpast
fördömande ord medeltidslatinet känner *. Kyrkan hade
he-ligförklarat hans bror Knut. Roskildemannen medger, att
det sker under vid dennes grav och att Kristus förhärligas i
sin martyr. Men dessa under har sin grund i att Knut i
dödsstunden framför altaret i S:t Albans kyrka i Odense
gjorde sitt hjärtas fulla bekännelse. Själv var han tyrann.
Han föll, förjagad från Jylland till Fyen, då han genom en
ny och ohörd lag — »quadam noua lege et inaudita» — tvang
folket till en skatt, »de våra kallar nefgjald».
1 Curt Weibull, Saxo, 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
