Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Två uteblivna svenska fördragsratifikationer år 1630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Helge Almquist.
borde helst ske, ulan att Sveriges kronas dignitas och
autho-ritas i någon mån äventyrades genom onödiga formella
eftergifter.
Undersökningen skulle knappast kunna föras längre, om
icke en kanslianteckning, bevarad i Axel Oxenstiernas
väldiga samling (Ser. C: 1. Handl, rörande Kungl. Kansliet och
Riksarkivet), kastade ett klart ljus över sammanhanget. Den
lyder i hithörande del:
Registratur
Öffwer någre Acta Publica så och Bref till Kong. Maijt
som af Rijks Cantzleren Edle och Wälborne Herr Axill
Oxenstierna sändes ifrån Pryssen till Canlzlijet i Swerige och
an-komme den 7 Septemb. A° 1631.
desse både ratificationer ähre
intet affordrade; Och
förden-skuld efter de Dantziger och
Fursten af Churland hafwa låtit
sigh nöya medh Cantzlerens
eget underskrefne Instrumento
och derföre(!) qvarholdne
prop-ter maiorern Sacæ Regæ Mtis
Regnique Sveciæ authoritatem.
1. Kong. Maij:tz Ratificaüon
ofwer(!)pacterne medh
Dant-zich Staadh slutne widh
Teegenhof den 18 Februar
1630.
2. Kong. M:tz Ratification öfwer
(!) pacterne wid(!) Hertigen
i Curlandh slutne I Elbingen
den 29 Martii A° 1630.
Det är alltså uppenbart, att Gustav Adolf icke
kvarhållit ratifikationsurkunden i Stockholm, utan översändt den
till sin kansler för vidare befordran; ingenting tyder på att
han skulle ha ogillat något som denne åtgjort i fråga om
underhandlingen med Danzig. Det är alltså Axel
Oxenstierna själv, som vid senare överväganden har funnit det
mest förenligt med sin konungs värdighet att hålla inne den
kungliga ratifikationen, helst som staden lät sig nöja med
hans egen tidigare bekräftelse.
Om man frågar, varför Danzigs råd och ständer icke,
såsom de hade kunnat, påfordrade den kungliga
ratifikationen, saknas icke en åtminstone sannolik förklaring (med
förbehåll för vad som möjligen kunde utrönas av bevarade
akter i stadens arkiv). Fördraget av den 18/28 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
