Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Tyre Danmarkar bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyre Danmarkar bot.
201
hyllar sig till den; »vi uppnår här i nord genom skjoldungens
ord vad som förbättrar vår ställning» — J)at’s hag vårn bætir
(Den norsk-islandske Skjaldedigtning A. 447, 450; B. 416, 418).
Saxo har i alldeles samma sammanhang uttrycket, att Erik
Ejegod inte endast ryckte Lund undan sachsarnas ok, utan
också gjorde det till Sveriges och Norges kyrkliga härskarinna.
Danmark vann, säger han — vad just är en parafras av Markus
Skeggjasons uttryck om »vad som förbättrar vår ställning» —
inte endast rätten till frihet, utan också herraväldet över
främmande folk (I, 610). Att bota, förbättra Danmark är inte
endast att bota förefintliga revor: det sker också genom en
ökning av makt och välde utöver vad som förut var. Därmed
är man framme vid Merer des riches, accroissant.
Den här framhållna innebörden i Danmarkar bot träffar
själva hjärtnerverna i det härskareideal, som föresvävade nordbon:
å ena sidan härskaren, som botar revorna i riket, styrker rätten
och friden inom de gamla gränserna, å den andra härskaren
som ökar riket utöver vad det var och då främst genom att
lägga nya land och fylken under detsamma. Detta härskareideal
var härskareidealet i Gorms tid likaväl som före och efter honom.
Det skall här endast erinras om Einar Skålaglams teckning av
Håkon jarl: krigaren som gjorde sådan frid i landet som ingen
utom Frode; jarlen som till landets lycka — snünaör landi — lade
under sig sju fylken och under vilken nu ligger allt land norr
om Viken. Men helt naturligt kom i dessa vikingatider rikets
ökning att oftast skjutas i förgrunden som det stora i härskarens
gärning. I huru hög grad detta blev fallet, framgår inte minst
därav, att detta: att öka riket, blev löftet, som härskarna avgav,
då de tog arv efter sina fäder. När Magnus den gode tillträdde
arvet efter sin fader, Norges rike, lovade han, säger den
sam-tide Ärnor Tordarson, att »antingen falla död under örnens klo
eller ega Danmark». Magnus gick mot Danmark, och Ärnor
kunde därefter lämpa den stora Jellingestenens ord om den
danske konungen på den norske: »han nådde att styra allt
Danmark och Norge» (Skjaldediglningen A. 126, 339, 340, B.
120, 312). I sagorna möter liknande härskarnas löften. Innan
Ingjald Illråde stiger i sin faders högsäte, lovar han i
Ynglingasagan att antingen »öka sitt rike» — auka rik i sitt — eller dö.
Paralellen ges i Olav Tryggvesonssagans framställning av
arvölet efter Gorms son Harald Gormsen. Sven Tjugeskägg,
Englands erövrare, lovar här att innan tre vintrar var lidna, komma
till England med sin här och dräpa Adalråd eller driva honom
ur landet. Vid samma tillfälle dricker jarlen på Jomsborg,
Sigvalde jarl, och de andra jomsvikingarna arvöl efter jarlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
