Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Fynden av romerska mynt i det fria Germanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fynden av romerska mynt i det fria Germanien. 207
de sämre efterneronska denarerna. På samma sätt ha germanerna
även efter myntförsämringen år 198 föredragit de äldre och
bättre denarerna. Dessa och främst Antoninernas denarer ha
även efter denna tid dominerat i Germanien.
Det följer redan härav, att de slutsatser Bolin nått om
slutmyntets beviskraft för denarskatternas nedläggningstid icke äga
giltighet för guldskatterna. De romerska guldmynten undergingo
aldrig någon försämring i halt. För guldskatterna tillerkänner
också Bolin slutmyntet beviskraft för nedläggningstiden. Han
styrker detta genom att uppvisa, att ju senare slutmyntet är, ju
yngre karaktäristika ha guldskatterna; de östromerska kejsarnas
mynt dominera allt mer och mer, och antalet yngre mynt ökas
i skatterna ju yngre slutmyntet är.
Den tidigare forskningen har till gruppen guldmyntskatter
endast hänfört de fynd, som innehålla ett flertal guldmynt. Bolin
hävdar uppfattningen, att även flertalet enstaka funna guldmynt
äro mindre skatter. De förhållanden, som fört honom till denna
uppfattning, äro främst guldmyntens stora värde, och de
iakttagelser han gjort om de enstaka guldmyntens fördelning på
tid och landområde. Denna fördelning är, som en tabell över
samtliga i Germanien funna enstaka, efterneronska guldmynt,
inalles 533, klart visar, i högsta grad ojämn. Men fördelningen
är kongruent med de större guldmyntskatternas. Den tidigare
forskningen har i de enstaka funna guldmynten främst sett
tappade eller offrade pengar. Men det vore onekligen egendomligt, om
man skulle tappat eller offrat 104 guldmynt på Öland före 491,
endast 3 efter detta år, men fortsatt därmed i stor utsträckning
på grannön Gottland även efter 491. När man nu finner, att
man också upphört att nedlägga större guldmyntskatter på Öland
efter 491, men fortsatt att nedlägga dylika på Gottland även efter
detta år, ligger det något slående i Bolins slutsats, att de enstaka
guldmynten icke äro tappade eller offrade mynt utan för
förvaring nedlagda skatter. Bolin går än längre i sina slutsatser om
de enstaka funna guldmynten. Han har gjort iakttagelsen, att
de i ett visst område funna enstaka mynten fördela sig i tiden
ungefär som mynten i de skatter av guldmynt, vilka funnits
där, och att dessa skatters slutmynt ofta sammanhänga med
det yngsta myntet av en till tiden sammanhängande serie
enstaka funna guldmynt. Han vågar på grund härav slutsatsen,
att guldmyntserierna i viss mån kunna betraktas såsom
skattfynd; om man i ett land, från vilket inga skattfynd av guldmynt
äro kända, kan iakttaga en serie mynt från efter varandra
regerande kejsare, har ett stort antal av de i myntserien ingående
mynten nedlagts inemot den tid, då den yngste i serien repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
